Vem är din förebild? Frågan ställdes mig nyligen och mitt svar löd att jag tänker inte så, men jag kan imponeras av människor. Min reflektion fortsatte efter samtalet och jag tänkte tillbaka till barndomen och ungdomen då frågor ställdes om idoler. Jag svarade på liknande sätt på den frågan som nutidens fråga om förebild. Då handlade det mest om idrott och musik, mitt intresse var inte tillräckligt stort för att skaffa någon idol.

Begreppet förebild började intressera mig och jag sökte efter andra som funderat kring detta. En annan skeptisk person försökte vända på frågan och fråga hur vill du själv uppfattas som förebild och vill du vara det?

Skulle någon vilja se mig som förebild, ett föredöme att ta efter, att kopiera? Ord som oj och usch kom för mig. Det skulle vara som om någon ville sätta mig på en piedestal. Kanske tro sig veta mer om mig än de faktiskt gör, kanske rentav tillskriva mig icke existerande egenskaper men som passar den projicerade bilden där på piedestalen.

Fel och brister har jag, vad det nu är. Brist i ett sammanhang kan vara tillgång i ett annat.

Förebild, en bild att ta efter, det är svårt eftersom hela bilden sällan syns.

Till syvende och sist är var och en person i sin egen kraft. Det är mödosamt att försöka kopiera någon annan istället för att utgå från den person som är ens eget jag och bejaka dess möjligheter.

I templet i Delfi finns en särdeles intressant inskription. Känn dig själv.

Känna sig själv är viktigt istället för att försöka bli någon annan som inte är jag utan en helt annan person i sin egen rätt, med olika egenskaper och erfarenheter de flesta inte ens synliga då vi letar efter en förebild.

Internationella Frivilligdagen infaller varje år 5 december, instiftades 1985 av FN för att uppmärksamma frivilligt arbete för ekonomisk och social utveckling.

Ideellt arbete är ett exempel på engagemang. Vid sökning på ordet engagemang föreslås synonymer som intresse, deltagande, satsning och åtagande.

Varför ägna sitt engagemang åt frivilligt arbete? Kanske för att det finns överallt med något för var och en, det främjar just ekonomisk och social utveckling.

Jag växte upp på landsbygden, vägarna var asfalterade och i min by fanns idrottsplats, Folkets hus och frikyrkoförsamling. Deltagare till dessa samlingsplatser och aktiviteter fick sökas även i grannbyarna för att räcka till. I grannbyarna återfanns NTO-lokal och kyrka. För bygemenskap och livaktig landsbygd engagerade sig familjen i idrottsförening och Folkets hus, inte direkt för saken utan mer för tillhörighet i bygden som ett sätt att förankra sig som inflyttade. Det utbud som erbjöds var det som fanns att delta i varken mer eller mindre. Av just denna anledning kom jag att gå i två olika söndagsskolor. Den ena i min by den andra i grannbyn där kyrkan fanns. Kyrkans barntimmar bedrevs dock i NTO-lokalen i nästa by. Denna lokal användes även till bibliotek, bio, barngymnastik och så klart till privata fester.

När jag blev något äldre började jag simträna i lite större samhället där även skolan fanns, sedan blev jag simtränare och simskoleledare. Simmarnas föräldrar satt i styrelsen och drev föreningen ideellt liksom tränar och ledarinsatser var ideella.

Min mamma har i hela mitt liv haft ett stort ideellt engagemang i sitt fackförbund. För mig tog det längre tid att hitta detta engagemang men jag har idag uppdrag för mitt fackförbund. Jag har även uppdrag för organisationer inom frivilligt socialt arbete. Alla våra gemensamma frivilliga insatser i olika organisationer med all dess bredd är till gagn både för individ och samhälle.

För mig personligen ger det och har gett ett sammanhang, nätverk och utveckling, en fullkomligt självklar plats i tillvaron genom mina engagemang. Jag är övertygad om att engagemang är viktigt både för de som utför uppdrag och för de som tar del av andras åtaganden.

Internationella Frivilligdagen 5 december förtjänar både uppmärksamhet och engagemang.