Försommar på balkongen

Säsongens första frukost på balkongen är avklarad. Äntligen kom möbler och matta ut dagen innan Nationaldagen.

Det förefaller bli senare och senare för varje år minns något år då balkongen var sommarfixad i slutet av april. Vårens väder har inte lockat till detta i år.

I början av året såddes örterna inomhus sedan några veckor frodas persilja, basilika, timjan, salvia och rosmarin ute i balkongens söderläge. De tre sistnämnda finns både nya plantor och det som övervintrat ute.

Förhoppningsvis blommar solrosorna till midsommar sedan kan krukan användas för zinnia och rudbeckia och gömmas bakom stegen med örterna. Återstår att se hur det går för dem längre fram i sommar. Just nu ser de inte så glada ut stått för trångt, för soligt, för blåsigt och kanske för blött.

För tillfället finns det rädisor bakom stegen som petades ner varma dagar i mars. De behöver nog mer direkt sol om det verkligen skall kunna bli något.

Så smått blommar blåklinten i vinrött, den såddes inomhus i början av året, nästa år kommer jag nog att så den ute direkt och senare.

Planen för årets sommar var vita flitiga lisa i balkonglådorna fröerna kom aldrig så det blev i stället vita petunior. Än så länge klipper jag av blommorna som kommer upp för att få kraftigare och buskigare plantor. Inför nästa år har jag redan nu beställt fröer till flitiga lisa som lär dyka upp inom kort. Nu fick jag dem på rea.

Årets timjan hade växt ihop till en liten boll i hörnet av sin kruka. När jag nystade ut kvistarna fann jag plötsligt en rosmarinplanta att flytta till de övriga rosmarinen.

Om jag på balkongen nystar ut mina tankar kanske där finns en helt färdig tanke eller idé att förflytta till sitt rätta sammanhang.

Ett par timmar i Uppsala

En kall regnig förmiddag mitt i veckan i början av juni har jag ett par timmar för en promenad i Uppsala.

Vid resecentrum och stationen finns en liten Järnvägspark med färgglada blommor under en allé av träd. Resecentrum består av relativt unga byggnader men Edelsvärds gamla station från 1869 finns även den i sin gula prakt. Många är de stationer han ritat exempelvis Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping.

Jag tar Kungsgatan bort från resecentrum vet att Fyrisån finns till vänster medan tågen hörs. Efter några minuter framme vid Linnégatan tar jag vänster och går längs med Linnéträdgården. Detta är Sveriges första Botaniska trädgård från 1655. Linné kom hit 1741 och fick trädgården att blomstra. Carl Hårleman anlitades för att bygga om trädgård och hus. Efter Linnés död flyttades den Botaniska trädgården till Slottsträdgården. Huset blev istället bostad för universitetets director musices. De sista som bodde i huset i den egenskapen var Hugo Alfvén och Marie Kröyer. 1802 blev trädgården parkområde, 1923 återinvigdes Linnéträdgården och blev 1935 statligt byggnadsminne. Trädgården är stängd då jag kommer hit strax innan 10. Det är mer än en timme till öppning. Genom grinden syns en del av trädgården.

Det regnar och är blött ingen idé att stå kvar. Jag går ner till Fyrisån som rinner genom hela stan.

Flera vackra broar löper över Fyrisån många rikt utsmyckade med blommor. Blommar gör även kastanjeträden och häggen längs med åns kanter bland frodiga gamla träd av olika sorter.

Från bron jag tar syns domkyrkan på sin höjd över Uppsala denna gotiska katedral från 1435 där ärkebiskopen har sitt säte.

På väg mot centrum och domkyrkan passerar jag Saluhallen från 1909, inte heller den öppen. Uppför backen nås strax domkyrkan med ett antal byggnadsställningar. En liten grupp står utanför och kyrkan är nog öppen. Jag bedömer att det inte riktigt finns tid att gå in fortsätter mot slottet, efter att ha sett Carolina Rediviva en del av universitetsbiblioteket, genom parken så finns slottet där. Slottet är från 1500-talet inrymmer konstmuseum och landshövdingens residens. När jag vänder mig om har jag utsikt över domkyrkan från andra hållet än från bron tidigare. Bakom slottet ligger den Botaniska trädgården vyn över den uppifrån slottet är storslagen. Maj-september är grinden öppen 7-21 in i trädgården bara att kliva på. Carl Hårleman ritade trädgården på 1750-talet som en barockträdgård till slottet. 1807 invigdes den som botanisk trädgård efter att växterna flyttats från den gamla. Ett orangeri byggdes även det och efter det har trädgården successivt vuxit. Barockträdgården och orangeriet-Linneanum är kulturminnesmärkta.

Nedanför slottet tar jag mig genom parken med sikte på stadsträdgården vid Fyrisån. Trädgården har funnits här sedan 1800-talet. Här sprakar det av blommande tulpaner och syrener. Parken är öppen bara att trava på när som helst. Nu tilltar regnet och fukten tränger sig på. Förbi en tulpanrabatt i vitt därefter en fontän går jag för att nå utgången.

Alldeles intill finns en bro jag går över tar till vänster och går in på Güntherska konditoriet ett anrikt gammalt café med både butik och café här finns bullar, bakelser, pizza och annan lunch och så klart te och kaffe och mycket mer. För mig blir det en plats inomhus det finns inglasade platser utomhus med utsikt över de blommande kastanjerna och ån.

På några minuter är jag tillbaka vid resecentrum där promenaden både började och slutade.

Brunnsviken runt när grönskan är ung

Denna söndag i mitten av maj blir det soligt först en bit in på eftermiddagen. Då beger jag mig till Brunnsviken börjar min promenad vid Stallmästargården i Hagaparken.

Nedanför backen som leder till Koppartälten ligger en ung familj med Kanadagäss som blickar ut mot vattnet. Jag fortsätter med vattnet på min högra sida, passerar ett par öppna kiosker. Något överraskad men glad konstaterar jag att det är vitt av vitsippor fortsatt i slänter och backar och in bland träden hela vägen runt Brunnsviken.

Gustav III:s paviljong och ekotemplet möter jag ganska snart. Det gröna ekotemplet uppe på höjden med öppna sidor mer bara tak, golv och pelare lockar mig alltid. Inifrån templet är utsikten över paviljongen och parken bedårande.

Träden har fått sina löv grönskan är skir och fräsch. På andra sidan vattnet syns Naturhistoriska Riksmuseet och Bergianska trädgården.

I Bergshamra passeras ett flertal blommande äppelträd innan Bergshamra Koloniförening visar upp sig med utsikt över Brunnsviken på ena hållet och höghus på det andra.

Alldeles nere vid vattnet och direkt kontakt med en brygga ligger Café Sjöstugan som håller öppet när jag går förbi.

Japanska dammen är det jag först besöker i Bergianska trädgården. Rhododendronen blommar ännu inte. Löktrappan alldeles i närheten av Rhododendronen är i full blom. Härifrån syns den Italienska terrassen som har strategiskt läge för sikt över Brunnsviken.

Växthuset med dess näckrosor hoppar jag över. Gamla Orangeriet med sitt trevliga café håller på att stänga kl 17 när jag tittar in. Tittar på mig gör istället en nyfiken ekorre. Odlingsbäddarna i systematiska avdelningen och köksträdgården är mer eller mindre tomma men förberedda för säsong.

Nu är det soligt och fint det glesnar bland andra personer som syns till det har inte varit trängsel någonstans men nu upplevs det nästan tomt.

Sista biten tillbaka till Stallmästargården traskar jag på i god takt. Bredvid Stallmästargården i den gamla väntsalen huserar nu Boule Bar betydligt mer inbjudande än det var tidigare. Det är egentligen lite för kyligt för att sätta sig ute och fika med utsikt över vattnet men jag gör det ändå innan jag hämtar cykeln och trampar på hemåt.

Djurgården i vitsippornas tid

På baksidan av huset där jag växte upp blommade vitsipporna i stora hav i alkärret under våren, eftersom detta var i Göingebygden kallades det alekärret.

Varje år ger jag mig ut för att ersätta barndomens vitsippshav i år tog jag cykeln via Strandvägen till Djurgården en halvsolig söndag i mitten av maj.

Cykeln fick stanna vid Nordiska museet, de stora rabatterna mittemot museet stod ännu tomma, med vattnet till vänster passerar jag ett par restauranger. Alldeles därefter är det vitt av vitsippor i backarna. Jag tar vägen upp till höger och in på Rosendal. Kön till caféet är för lång för att jag skall vilja ställa mig i den. Några enstaka äppelträd blommar men det mesta är i knopp.

Några steg längre fram ligger det lilla slottet Rosendal med den stora porfyrvasen på baksidan, vid foten av denna blommar påskliljor liksom på andra ytor ikring. Härifrån syns den ganska nya bron över kanalen. Jag går ner till vattnet och fortsätter framåt men först fastnar jag för ett vitt blommande hav denna gång pingstliljor och inte vitsippor. Väl nere vid vattnet tilltar vitsipporna i vita mattor och en frodig grönska på båda sidor om gångvägen. Träden har ännu inte riktigt spruckit ut. På andra sidan kanalen passeras Stockholms Roddförening innan det strax går att se till Fjäderholmarna över det spegelblanka vattnet. Jag rundar udden och ser över till Nacka på andra sidan.

Vid Blockhusudden ligger ett café trivsamt vid vattnet med sittplatser både inne och ute. Kamerans batteri behöver laddas och det ordnar jag medan jag fikar. Förundras över hur väldigt stora svanar är. En av dem står på en klippa som stundom är helt under vattnet. Svanen viker ihop sig på toppen av klippan och åker rutschbana ner i vattnet och guppar iväg.

Innan jag når Waldemarsudde ser jag inga fler vitsippor. Vid slottet blommar tulpaner, påskliljor och hyacinter och mycket annat i klara kraftfulla färger. På väg till Ektorpet en bit från slottet blommar mängder av vitsippor. Utecaféet vid Ektorpet bjuder på lugn och harmoni och en vacker utsikt in mot Stockholm och över båtar i hamnen.

Snart passerar jag Skansen och Gröna Lund även här finns vitsippor i vägkanten.

Cykeln återser jag vid Nordiska museet och det är dags att cykla hemåt. Inte riktigt samma sak som den enorma vitsippsmattan från min barndom men jag är ändå nöjd med årets vitsippsutflykt till Djurgården.

Väljer det vackra

Emellanåt haglar larmen kring sociala media och retuscherad reklam skadligheten i jämförelser och att tro att livet är så perfekt för alla andra.

Måste det vara så? Det finns en uppsjö av allt att ta del av kan vi då inte fokusera på att just välja? Till största delen har jag valt bort sociala media, andra individer väljer på annat sätt.

Däremot konsumerar jag nyheter på många sätt och i olika kanaler. Sällan positivt utan en översköljning med krig, kris, katastrof och utmaningar. I det egna livet uppstår i högre eller lägre grad och fluktuerande över tid sorger, besvikelser och problem.

Motvikt till detta finns musik, teater, filmer, böcker, konst och mycket mera för att skänka en stund av lycka, glädje, njutning eller vila från allt det andra.

Det händer att jag landar in på olika sociala media sidor med vackra interiörer eller exteriörer, trädgårdar och solnedgångar eller vacker mat med människor som är tillfreds och trivs. Det skänker glädje i sinnet och ett lugn där inget skaver. Vackert och tillrättalagt. Jag ser en bit av verkligheten där det kan vara så det som finns utanför bilden syns inte just i stunden.

Jag styr helt och hållet själv vad jag vill titta på och när jag vill göra det. Scrolla på olika företags hemsidor med vackra kläder eller inredningar kan vara en lisa för själen där färger, former och mönster omfamnar mig. En stund att drömma sig bort och pausa.

Fantasin kan hjälpa att projicera vackra bilder även på den dystraste omgivning för att orka ta nästa tag.

En bild ljuger aldrig brukar det sägas. Såklart sant men motivet väljs alltid vad syns och inte och ur vilken vinkel. Vad spelar det för roll vad som är utanför bilden?

Samtidigt finns budskapet om att alla skall vara lyckliga och lyckade hela tiden vilket varken är möjligt eller önskvärt.

Vackra bilder väljer jag att tanka energi ur för att må väl. Skärvor av verkligheten är både vackra och harmoniska.

– med Sissella Helgesson

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång