Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Vad betyder det?

Denna fråga är befogad i många sammanhang exempelvis ett ord på ett språk man inte förstår eller inom ett område man inte behärskar.

Nu verkar det som att, vad betyder det, används istället för alla möjliga andra frågeställningar.

En instruktion eller uppgift som ges följs av, vad betyder det, som om det alltid finns en underliggande mening i allt eller möjligen ett motstånd och ständigt ifrågasättande. Sedan upptäckte jag att det även började användas istället för att be någon att utveckla resonemanget och ställa adekvata följdfrågor. Kanske frågor som vad kände du då eller vad gjorde du, vad får det för konsekvenser och effekt, vad innebär det i förlängningen. Jag uppmärksammade att det även i nyhetsprogram förekom alltmer frekvent att uttrycka sig med, vad betyder det.

Vad betyder det, verkar ta sig in i samtal på två olika sätt, utöver de självklara. Det ena genom att med bristfällig precision ställa följdfrågor och det andra att ställa följdfråga där den inte alls är nödvändig.

Om jag säger att solen skiner är det inte nödvändigt att fråga vad betyder det. Det kan vara fullt tillräckligt att säga att så härligt eller bara titta på himlen och konstatera att där är den. Solen.

Annons

Folk i bredd

Detta har jag trott vara ett Stockholmsfenomen att olika grupper av personer går i bredd på trottoarer, strandpromenader eller stigar. Det kan vara familjer, kompisar, kollegor eller andra små grupper.

Vad är problemet med detta? Jo att det finns svårigheter att möta dessa grupper eftersom de alltför ofta inte samlar ihop sig utan täcker hela bredden yta som finns.

Jag har provat att stanna och hoppas att de inser problemet som måste lösas. Det har lett till att jag blivit både pågådd och påsprungen. Ibland har människoklumpen stannat och tittat som att jag skall lösa problemet och jo visst har jag vandrat ut i gatan eller cykelbanan eller ner från en spång.

Under sommaren har jag besökt Karlstad, Oslo och Köpenhamn och kan konstatera att fenomenet finns även utanför Stockholm.

Häromdagen då jag var ute och sprang slog det mig att det sällan är ett problem då bredd av människor behöver passeras bakifrån oftast räcker ett diskret ursäkta och de samlar ihop sig.

Varför är det så svårt att mötas öga mot öga och mycket enklare att passeras bakifrån för personer i bredd?

Ett par dagar i Köpenhamn

En sen kväll i juli anländer jag till Köpenhamn med tåg dagen startade i Oslo med buss till Göteborg och vidare tåg till Köpenhamn. Långa sträckor är utsikten över kustlandskapet väldigt vackert under denna resa. Denna gång valde jag bort färjan mellan Oslo och Köpenhamn, kanske en annan gång.

Det blir en promenad på ca 10 minuter förbi stationen och Tivoli ner mot vattnet och Christianshavn. Ett nytt Scandic hotell, Spectrum. Det är stort, ljust och fräscht i foajen finns två atrium omgärdade av glasväggar och öppet upp i himlen så när det regnar regnar det här och det gör det vid några tillfällen medan jag är på besök. Jag undrar hur det blir med snö och hagel nästintill bredvid receptionen?

Efter en natts sömn är det försiktigt sommarvarmt i Köpenhamn. Jag går längs vattnet och över en bro för att komma till Christianshavn där Vår frälsares kyrka ligger tornet går i svart och det snirklar en trappa på utsidan i guld. Nästan hela året går det att gå upp i tornet och om vädret inte sätter stopp. Det är ingen trängsel i tornet och tillräckligt med utrymme för att inte kännas obehagligt. De sista trappstegen upp till den smala balkongen är dock väldigt smala vilket gör det svårare och lite läskigt att gå nedåt. Utsikten är bedårande och jag får en bättre bild av hur delarna i staden sitter ihop än jag fått tidigare vid mina besök då jag gått omkring på marken. Det blåser så mycket att bilden i kameran skakar och det är svårt att ta några bilder. Trots att andra besökare säger att trappan på utsidan fortsatt upp på tornet är bredare och stabilare än det jag just gått väljer jag att nöja mig såhär högt upp och vänder neråt.

Några kvarter bort i denna mysiga stadsdel ligger Christiania, fristaden, där andra regler gäller. Många gånger har jag varit i Köpenhamn men aldrig här. Min högstadieskola åkte hit med elever på glid. Jag förstod inte varför. Här finns nergångna byggnader, buskage, graffiti, lite försäljning av hantverk och annat i olika stånd, genom området så nås en matmarknad med olika stånd och vagnar ser ut som den skulle kunna finnas nästan var som helst. Människor äter och dricker öl. Jag vänder och går ut. Nu har jag varit här och tror inte att jag kommer göra något återbesök.

Istället fortsätter jag genom mysiga gränder med pastellfärgade hus och stockrosor till den moderna operabyggnaden. Just denna dag är det tävling för människor hoppar från taket ner i vattnet med utsikt över marmorkyrkan, Amalienborg och dess trädgård. För mig är det vanligare att stå på andra sidan och blicka dit jag står nu.

Det finns en bro för cyklar och gående dock ej för knallert över till Nyhavn, den tar jag och tänker på att ordet knallert använde min pappa ibland. Nu googlar jag och förstår att det är moped på danska och även ett ord för liknande saker på svenska.

Bland de pastellfärgade husen köper jag glass och sätter mig vid kajkanten och tittar i det glittrande vattnet. Det är vare sig trängsel eller folktomt.

Jag promenerar vidare upp till Ströget och tittar in på Bolighuset ungefär mitt på sträckan och Royal Copenhagen bredvid. Tidigare låg det ett mysigt café på innergården bredvid Royal Copenhagen, det är sedan några år restaurang och den är just nu stängd kanske öppnar den på kvällen. Mitt favoritcafé ligger mittemot, Café Norden, eller låg, lokalen är tom allt är utrivet. Det blir en sen lunch på Café Europa istället som finns strax bredvid.

Från Ströget viker jag av och går ner mot Slotsholmen här finns Christiansborg som inrymmer danska parlamentet, Folketinget, på Slotsholmen finns även flera departement och museum samt det jag siktat in mig på det kongelige bibliotek. Här finns en trädgård med ett café det är stängt när jag kommer dit kanske vid 17-tiden men trädgården är öppen och kostnadsfri med flera sittplatser, fontän i mitten, träd och grönytor och flera rabatter och inbjudande siktlinjer. Byggnaden i rött tegel är både respektingivande och inbjudande. Alldeles bredvid finns en ny modern biblioteksbyggnad vid vattnet, den svarta diamanten.

Strax åter på hotellet orkar jag inte ta mig ut igen och det behövs inte restaurangen på hotellet är bra och foajén liksom rummen trevliga.

Nästa dag hänger regnet i skyn emellanåt kommer det ner. Jag fixar några samtal och mail innan jag checkar ut, promenad till stationen på vägen passeras konstmuseet Glyptoteket jag går in i den lilla trädgården som nu blommar i gult. Trädgården är öppen stor del av dygnet och gratis här kan man komma undan stadens och Tivolis brus alldeles intill för en stund.

Jag kliver på tåget till Stockholm, på mindre än en vecka har jag besökt tre av fem nordiska huvudstäder. Endast Reykjavik har jag aldrig besökt, det får bli en kommande resa.

Ett par dagar i Oslo

Det är en ljum julikväll när jag anländer Oslo med buss till busstationen installerar mig på hotellet strax intill och travar ut på Karl Johan endast några steg bort och äter mat i all hast.

Solen skiner och vädret verkar inte alls bli så dåligt som det sagts i väderleksrapporten när jag vaknar nästa dag. Nästan genast kommer jag till café cathedral i de gamla basarerna som omgärdar Oslo Domkyrka. Domkyrkan stod klar 1697 mycket har hänt med den sedan dess. 1814 hölls Norges första nationella val i domkyrkan.

Jag strosar vidare på paradgatan Karl Johan förbi Norges parlament, Stortinget, och vidare förbi butiker, restauranger och caféer. Jag slås av vilka enorma planteringar det finns längs hela gatan vid Stortinget med toner i blått i andra ändan mot slottet och Nationaltheatret  går det i djupt rött. Även på platsen bredvid teatern och ner mot tunnelbanestationen är rabatterna överdådiga och främst i rött. I den stora parken mitt på Karl Johan mellan Stortinget och teatern finns vanligtvis en stor damm där jag tidigare vadat omkring och svalkat fötterna eftersom det vid samtliga mina tidigare besök i Oslo har varit värmebölja. Nu är dammen tom på vatten, det gäller samtliga fontäner och dammar i Oslo jag ser inte vatten i en enda.

Nedanför slottet ligger universitetet med en mönstrad stenläggning framför och rabatter i gult och blått.

Jag går upp för backen till slottet och förbi det genom Dronningparken en del av slottsparken. Vid sidan av slottet finns inbjudande vita trädgårdssoffor framför vita hortensior som vänds mot planteringar i rosa och vinrött.

När jag går nerför backen bakom slottet funderar jag på varför jag inte trott på väderleksrapporten. Det börjar regna först ett fint ljummet sommarregn, sedan kommer kylan, det börjar ösregna och åska. Min regnjacka och tjocka kofta är kvar på hotellet. Jag skular under träd men när de blivit helt regnmättade blir det våtare under ett träd än under bar himmel.

Jag är strax vid Frognerparken en park öppen året runt dygnet runt utan avgift i denna park ligger Vigelandsparken. Det finns ett café vid ingången till Frognerparken och ett vid bron med alla Vigelands statyer som är ingången till den delen av parken. Medan det regnade hann jag besöka båda dessa trevliga caféer.

Efter ett tag avtar regnet och åskan försvinner bort fördelen är att besökarna är färre. Längs hela bron finns en mängd statyer föreställande kvinnor, män och barn i olika sinnesstämningar och göromål. Nedanför bron finns en rund yta alldeles vid vattnet, den är helt omringad av statyer föreställande mindre och större barn.

Innan Monoliten passeras en stor fontän som i år är tom på vatten. Statyerna föreställer män och kvinnor, marken är täckt av en geometrisk mosaik. Det är trappa upp till Monoliten med en pinne i mitten täckt av olika människofigurer och runtom finns statyer i olika våningar i en trappa föreställande kvinnor och män i livets olika åldrar från barn till gammal. Smidesgrindarna in till Monoliten föreställer på ena hållet kvinnor och på det andra män. Här har jag varit ett antal gånger vid det här laget, som ung vuxen skrämdes jag något av statyerna det gör jag inte alls numer fascineras istället och kommer troligen tillbaks en annan gång. Det finns mer att upptäcka och vid olika skeden i livet syns Vigelandsparken på olika sätt.

Det är dags att vända åter in mot centrum, nu är det soligt igen. Jag går via den mycket moderna stadsdelen Tjuvholmen som har både bad och båtplats. Intill ligger Akkersbrygge med utsikt över vattnet och centrum och ett antal restauranger. För mig blir det en glass vid Paradisgelato, en vagn som står vid kanten. Riktigt god gelato som jag gärna skulle besökt hemma i Sverige.

Inte heller vid Rådhuset finns det vatten i fontäner, jag passerar förbi och är uppe på Karl Johan. I höjd med Stortinget blir det middag vid ett trevligt bord på uteserveringen.

En kort paus på hotellet så tar jag den mycket korta promenaden till Operan vid vattnet. Den ligger alldeles intill centralstationen och Munchmuseet. Solen håller på att sjunka det ger ett fint ljus när jag vandrar upp för operans böljande tak. Hit upp är det öppet och gratis att gå. Utsikten är magnifik över vattnet och nya moderna delar av Oslo liksom äldre. Huset i sig en vit arkitektonisk upplevelse något av en egen värld lite på distans från allt som sker nere på marken uppe på taket.

Kvällen är lång och ljus men det är tid att avsluta den för imorgon reser jag vidare till Köpenhamn.

Besök i Karlstad

Sola i Karlstad

Sen morgon rullar tåget från Stockholm mot Karlstad med byte i Arboga och Örebro. Solen skiner och det är omkring 20 grader i luften.

Väl framme i Karlstad går jag in mot centrum passerar Stora torget med Rådhuset och vidare mot Värmlands museum och Sandgrund där Lars Lerins museum huserar. Då jag bodde här i slutet av 90-talet var det ännu ett danspalats tror aldrig att jag besökte det.

Museet med alla Lerins tavlor är fantastiskt de flesta väljer troligen andra aktiviteter en dag som denna för det är gott om plats. Det finns ett par andra utställningar dels från Lerins tv-program men även verk av Drottning Sonja av Norge. Det är Lerins tavlor som fångar hela min uppmärksamhet. Tavlor med solrosor och vitsippor, motiv av Mårbacka och från Nordnorge, ett hönshus som minner om min egen uppväxt.

En upplevelse bättre än jag föreställt mig säger en dam till vad jag förmodar är ett barnbarn. Jag kan instämma och passerar dem ut på terrassen och blickar över Klarälven. Där ser jag bron jag många gånger cyklat över. Det är speciellt att återvända till en plats decennier senare känna igen sig och ändå är så mycket ändrat.

Värmlands museum ligger sidan om Sandgrund jag går förbi och fotograferar lite i trädgården med dammen. Jag tar vägen via Klarälven in mot centrum igen. Några badar i älven medan jag beundrar det flertal statyer som finns längs promenadstråket bland annat Sola i Karlstad. Jag går bron över älven till Wermlands operan på denna sida finns Selma Lagerlöf staty. Samma bro tillbaka så blir det en glass innan återgång till busstationen för vidare färd till Oslo.

– med Sissella Helgesson