Detta har jag trott vara ett Stockholmsfenomen att olika grupper av personer går i bredd på trottoarer, strandpromenader eller stigar. Det kan vara familjer, kompisar, kollegor eller andra små grupper.
Vad är problemet med detta? Jo att det finns svårigheter att möta dessa grupper eftersom de alltför ofta inte samlar ihop sig utan täcker hela bredden yta som finns.
Jag har provat att stanna och hoppas att de inser problemet som måste lösas. Det har lett till att jag blivit både pågådd och påsprungen. Ibland har människoklumpen stannat och tittat som att jag skall lösa problemet och jo visst har jag vandrat ut i gatan eller cykelbanan eller ner från en spång.
Under sommaren har jag besökt Karlstad, Oslo och Köpenhamn och kan konstatera att fenomenet finns även utanför Stockholm.
Häromdagen då jag var ute och sprang slog det mig att det sällan är ett problem då bredd av människor behöver passeras bakifrån oftast räcker ett diskret ursäkta och de samlar ihop sig.
Varför är det så svårt att mötas öga mot öga och mycket enklare att passeras bakifrån för personer i bredd?
Betraktelser 
Man är självupptagen o viktigare än den som kommer ensam… kanske är det bara klumpig omedvetenhet. Jag tycker inget vidare om att gå i en grupp eftersom jag gillar att gå snabbt, ju fler i grupp desto slöare takt.
GillaGillad av 1 person
Har mest tänkt på detta i köpcentrum, när tre – fyra småbarnsmammor går i bredd med sina barnvagnar, småbarnspappor uppträder sällan i grupp (egen erfarenhet från småbarnsåren).
GillaGillad av 1 person
Har också den erfarenheten kvinnor med barnvagnar i bredd flyttar sig sällan. Jag körde under många år vuxen person i rullstol och fick alltid väja för dem. Män med barnvagnar kunde istället fråga om jag behövde hjälp.
GillaGillad av 1 person
En variant som jag ofta stöter på är att folk stannar och pratar med vänner och bekanta mitt i ingången till affärer, helt obekymrade om att de blockerar vägen för andra.
GillaGillad av 1 person
Känner väl igen det.
GillaGillad av 1 person