Kategoriarkiv: Stockholm och skärgården

Brunnsviken runt när grönskan är ung

Denna söndag i mitten av maj blir det soligt först en bit in på eftermiddagen. Då beger jag mig till Brunnsviken börjar min promenad vid Stallmästargården i Hagaparken.

Nedanför backen som leder till Koppartälten ligger en ung familj med Kanadagäss som blickar ut mot vattnet. Jag fortsätter med vattnet på min högra sida, passerar ett par öppna kiosker. Något överraskad men glad konstaterar jag att det är vitt av vitsippor fortsatt i slänter och backar och in bland träden hela vägen runt Brunnsviken.

Gustav III:s paviljong och ekotemplet möter jag ganska snart. Det gröna ekotemplet uppe på höjden med öppna sidor mer bara tak, golv och pelare lockar mig alltid. Inifrån templet är utsikten över paviljongen och parken bedårande.

Träden har fått sina löv grönskan är skir och fräsch. På andra sidan vattnet syns Naturhistoriska Riksmuseet och Bergianska trädgården.

I Bergshamra passeras ett flertal blommande äppelträd innan Bergshamra Koloniförening visar upp sig med utsikt över Brunnsviken på ena hållet och höghus på det andra.

Alldeles nere vid vattnet och direkt kontakt med en brygga ligger Café Sjöstugan som håller öppet när jag går förbi.

Japanska dammen är det jag först besöker i Bergianska trädgården. Rhododendronen blommar ännu inte. Löktrappan alldeles i närheten av Rhododendronen är i full blom. Härifrån syns den Italienska terrassen som har strategiskt läge för sikt över Brunnsviken.

Växthuset med dess näckrosor hoppar jag över. Gamla Orangeriet med sitt trevliga café håller på att stänga kl 17 när jag tittar in. Tittar på mig gör istället en nyfiken ekorre. Odlingsbäddarna i systematiska avdelningen och köksträdgården är mer eller mindre tomma men förberedda för säsong.

Nu är det soligt och fint det glesnar bland andra personer som syns till det har inte varit trängsel någonstans men nu upplevs det nästan tomt.

Sista biten tillbaka till Stallmästargården traskar jag på i god takt. Bredvid Stallmästargården i den gamla väntsalen huserar nu Boule Bar betydligt mer inbjudande än det var tidigare. Det är egentligen lite för kyligt för att sätta sig ute och fika med utsikt över vattnet men jag gör det ändå innan jag hämtar cykeln och trampar på hemåt.

Djurgården i vitsippornas tid

På baksidan av huset där jag växte upp blommade vitsipporna i stora hav i alkärret under våren, eftersom detta var i Göingebygden kallades det alekärret.

Varje år ger jag mig ut för att ersätta barndomens vitsippshav i år tog jag cykeln via Strandvägen till Djurgården en halvsolig söndag i mitten av maj.

Cykeln fick stanna vid Nordiska museet, de stora rabatterna mittemot museet stod ännu tomma, med vattnet till vänster passerar jag ett par restauranger. Alldeles därefter är det vitt av vitsippor i backarna. Jag tar vägen upp till höger och in på Rosendal. Kön till caféet är för lång för att jag skall vilja ställa mig i den. Några enstaka äppelträd blommar men det mesta är i knopp.

Några steg längre fram ligger det lilla slottet Rosendal med den stora porfyrvasen på baksidan, vid foten av denna blommar påskliljor liksom på andra ytor ikring. Härifrån syns den ganska nya bron över kanalen. Jag går ner till vattnet och fortsätter framåt men först fastnar jag för ett vitt blommande hav denna gång pingstliljor och inte vitsippor. Väl nere vid vattnet tilltar vitsipporna i vita mattor och en frodig grönska på båda sidor om gångvägen. Träden har ännu inte riktigt spruckit ut. På andra sidan kanalen passeras Stockholms Roddförening innan det strax går att se till Fjäderholmarna över det spegelblanka vattnet. Jag rundar udden och ser över till Nacka på andra sidan.

Vid Blockhusudden ligger ett café trivsamt vid vattnet med sittplatser både inne och ute. Kamerans batteri behöver laddas och det ordnar jag medan jag fikar. Förundras över hur väldigt stora svanar är. En av dem står på en klippa som stundom är helt under vattnet. Svanen viker ihop sig på toppen av klippan och åker rutschbana ner i vattnet och guppar iväg.

Innan jag når Waldemarsudde ser jag inga fler vitsippor. Vid slottet blommar tulpaner, påskliljor och hyacinter och mycket annat i klara kraftfulla färger. På väg till Ektorpet en bit från slottet blommar mängder av vitsippor. Utecaféet vid Ektorpet bjuder på lugn och harmoni och en vacker utsikt in mot Stockholm och över båtar i hamnen.

Snart passerar jag Skansen och Gröna Lund även här finns vitsippor i vägkanten.

Cykeln återser jag vid Nordiska museet och det är dags att cykla hemåt. Inte riktigt samma sak som den enorma vitsippsmattan från min barndom men jag är ändå nöjd med årets vitsippsutflykt till Djurgården.

Södermalm runt och Långholmen

Över Västerbron med utsikten över Stadshuset, Riddarholmen och Norrmälarstrand trampar jag cykeln. Nästan över på andra sidan passeras Långholmen där de flesta båtarna ligger på land och kanalen är i stort sett tom.

Cykeln ställer jag på Långholmsgatan tar trappan ner till vattnet och går till vänster. Nästan omedelbart ser jag bron till Reimersholme men håller mig till Södermalm. På uteserveringarna vänder gästerna ansiktena mot solen. Ett par serveringar ligger på vattnet Loopen är öppen medan Pontonen meddelar att de öppnar 29 april.

I Tantolundens koloniträdgårdsområde blommar vårlökar längre fram på slänterna står stolta vitsippor även precis utslagen magnolia finns i koloniträdgårdarna. I vattnet finns både brygga och hopptorn med utsikt mot höghusen på Liljeholmskajen.

Strax nedanför Årstabron finns flera matvagnar på en grusplan solen gassar en glass lockar men det blir istället en strut med pommes. Medan jag väntar åker jackan av och solglasögonen på. Pommesen är varma perfekt krispiga med tydlig sälta.

Ungefär i höjd med Eriksdalsbadet är de slut på andra sidan vattnet syns Nacka.

Vid Barnängsbryggan är endast någon kvist på körsbärsträdet i blom. Det är alltid någon vecka senare än på Bysistorget och i Kungsträdgården. En liten mjukglass blir det i kiosken. En äldre man i kön framför mig tappar körkort, färdtjänstkort och bankkort utan att märka det. Jag plockar upp och lämnar åter hoppas att det inte händer honom igen.

Strax kommer Viking lineterminalen utsikten över Gröna Lund, Skeppsholmen och Gamla stan är slående annars är denna kraftigt trafikerade sträcka inte så rolig.

En liten avstickare uppför trapporna och sedan vägen till Bysistorget blir det. Där blommar körsbärsträden allt är utslaget.

Åter nere på Södermälarstrand når jag snart Långholmen efter att ha beundrat Riddarholmskyrkan, Stadshuset och Norrmälarstrand på andra sidan.

Över Långholmen strosar jag lite planlöst går förbi ett antal båtar på land. Caféet Stora Henriksvik med sin trädgård ner mot vattnet är stängd eftersom klockan passerat 17. Några steg bort ligger Långholmens koloniträdgårdar med anor sedan 1837. Några personer är här och arbetar. Det spirar och grönskar så smått och vårlökar i full blom.

I gamla fängelset finns både värdshus, café, hotell och restaurang. Foajen är inbjudande här sätter jag mig för att ladda mobilen och mig själv.

Sandhamn i lågsäsong

I början av mars går inga båtar direkt från Stockholms innerstad och ut till Sandhamn men buss till Stavsnäs och där färja.

Hotellet meddelar att det varit fullt under natten så jag får vänta en stund på rummet men jag är trots allt före incheckningstid.

Några av strandbodarna är öppna men inte alla. Bageriet och Dykarbaren är stängda men både på Värdshuset och Seglarhotellet finns goda möjligheter att äta.

Solen skiner och har börjat värma här ute finns ingen is på vattnet längre. I spa-avdelningen är det gott om plats och behagligt lugnt. Likaså finns det gott om plats i restaurangen men det är långt ifrån helt stilla under kvällen.

Mörkret är mörkt inte så upplyst och sömnen kommer tidigt.

I soluppgången springer en räv längs kajen den har samma färgpalett som himlen. Räven försvinner bort för mig blir det en promenad i närheten av vattnet och på någon minut når jag Dansberget med sitt stora ankare liggandes på marken. Utsikten över kobbar och skär är milsvid i gryningsljuset.

Tillbaks för frukost är matsalen lugn några andra gäster men inte många. Fullständigt fritt för mina tankar och vy över ett solblänkt vatten.

Genom tallskogen går jag till stranden Trouville. Vattnets små krusningar kluckar mot stranden. I vinterskorna går jag genom sanden som fungerar som skoborste. Några snöfläckar finns kvar men i solen på en klippa värms ansiktet.

På väg åter tar jag den breda skogsvägen som går genom hela ön, passerar kyrkan, klockstapeln och fyren. En liten bit bort ligger begravningsplatsen. Tillsammans med en ekorre går jag genom grinden för mig är det kallt om fötterna i snön men varmt om huvudet i solen. Tittar på gravstenarna en del från senaste decennierna men även från sekler bort med titlar som hör skärgården till som sjökapten och tullmästare. Några namn som vittnar om annat land för länge sedan, kanske någon som förlist. Ekorren tröttnar och pilar iväg jag följer dess exempel. Tar mig ner till bryggan vid Fläskberget blickar över vattnet. Det har blivit lunchtid endast ett par minuter så är jag framme vid Värdshuset. Pentaboden ligger nedanför Värdshuset i badande sol. Längs utsidan på husets solsida sitter gäster, hönspinnar tänker jag. Även jag sätter mig i detta perfekta läge.

Terrassen på Seglarhotellet håller på att iordningställas för säsongen. Några ungdomar möter jag på ön och tror att de är säsongsarbetare som just nu är lediga.

Några timmar senare prickar jag in solnedgången vid Fläskberget den går snarare ner bakom kyrkan och träden än över vattnet som jag sett den göra senare på våren. Ikväll är solnedgången sparsmakad och väl sammanhållen i ljust rosa. Luften är rå och kall innan det är mörkt är jag åter på hotellet.

Sandhamn i lågsäsong är lugnt och fridfullt även att det arbetas och byggs för att färdigställa inför högsäsong. Ingen trängsel någonstans tystnad är lätt att finna utbudet betydligt mindre men fullt tillräckligt för den som önskar varva ner uppleva tystnad och dygnets rytm inte så påverkat av belysning.

Vilken tid det än vara må är Sandhamn en ö att åka till.

Ett varv runt Kungsholmen

Mälarpaviljongen

Varje sommar går jag minst en gång runt Kungsholmen och besöker mina tre sommarfavoriter. I år tänkte jag att de skulle bli fyra.

Juni var en varm månad  så även de första dagarna i juli, dagar lite för varma för denna slags promenad. Det kom en dag eller först en natt då regnet hördes utanför det luktade regn genom den öppna balkongdörren, fortfarande varmt. Himlen var mjölkvit med grå stänk ibland regnar det små droppar som inte gör någon större skillnad som följs av uppehåll eller ösregn. Ett fast varmt strilande regn som fungerar som dusch allt medan himlen behåller samma färg.

Min promenad går längs vattnet med första mål Solstugan, det är ganska tomt på andra flanörer. Några andra besökare finns det då jag sätter mig på terrassen under tak och blickar över Tranebergsbron. Fish and chips blir det för mig en väldigt välsmakande sådan. Regnet droppade då jag kommer, under tiden jag äter vräker det ner. Smattret på taket sveper in allting i samma rytm. Det doftar liv, det doftar våt natur.

Regnet avstannar jag passar på att göra mig i ordning för nästa bit av promenaden.

Mittemot Solstugan möts jag av en stockrosrabatt i allt från rosa till vinrött med inslag av andra färger som gult. Det påminner mig om hårda karameller i blandade färger.

Det är ett lager fukt jag vandrar genom med droppar av vatten, genom täta skogsdungar i djupt grönt. Några båtbryggor passeras en del båtar verkar vara ute på sjön medan andra ligger vid bryggorna.

Bredvid Restaurang Piren finns en badplats ett trädäck i etager med flera trappstegar ner i vattnet som har en inhägnad del för badare. Trädäcket är blött inte en enda solare men några pojkar i yngre tonåren som badar. Förstår att det är härligt att bada i då vattnet kommer ovanifrån när man är i det.

Piren har utsikt över Minneberg och Solna med sittplatser inne och ute med bänkar och bord längs med hela byggnaden. Mittemellan ute och inne som har både tak och glasväggar, väggarna kan sänkas ner kanske att taket också kan flyttas.

Därute är det jämnvått, sjöar har bildats på möblerna. Jag sitter i det där som är lite både ute och inne med något i glaset inte begiven på något att äta vare sig stort eller smått vilket annars finns på menyn.

Ljudnivån är trivsamt stimmig ännu finns gott om plats men det verkar bli fullt framåt kvällen. Ur högtalarna strömmar humörhöjande musik. En och annan båt passerar förbi.

Längs vattnet fortsätter jag några kilometer. Vattnet ligger stilla regnet skapar ständiga ringar som avlöser varandra.

Kiosken vid Stadshuset är stängd i detta osäkra väder. Pontonen, Trattorian och Orangeriet har öppet och många besökare. Mina steg tar mig vidare till det stopp jag tänkt lägga till på denna runda den gula lilla glasskiosken nedanför Kungsholmstorg som har kulglass och mjukglass. Inte så stort utbud men mycket god kvalitet och alltid någon smak jag tycker om. Här är det fri utsikt över vattnet det finns små cafébord och stolar och några soffor byggda av lastpallar. Denna dag har troligen regnet vunnit för luckan är stängd och alla möbler ihopplockade.

Promenaden fortsätter nu har det blivit kväll vattnet ligger spegelblankt den mjölkvita himlen har fått inslag av blått och det går att skönja solen.

Mälarpaviljongen blir det sista stoppet för dagen. De yttersta sittplatserna på pontonerna längst ut är det tomt för det är vått av regnet. På land och den första pontonen som har tak är det alldeles lagom med besökare. Samtalsnivån liksom musiken håller en trivsam nivå. Vyn över Södermalm, Långholmen och Västerbron är svårslagen. Träden och planteringarna inne på Mälarpaviljongen gör den till en fröjd för ögat det känns ombonat och mysigt. Det blir en enkel fika för den som vill finns en gedigen meny med både mat och fika.

Vid sista biten hem ser jag färgglada vindsurfare ute i vattnet himlen börjar spricka upp om ett par timmar går solen ner.

Solstugan
Tranebergsbron
Restaurang Piren
Piren
Mälarpaviljongen
Mälarpaviljongen
Mälarpaviljongen