Denna söndag i mitten av maj blir det soligt först en bit in på eftermiddagen. Då beger jag mig till Brunnsviken börjar min promenad vid Stallmästargården i Hagaparken.

Nedanför backen som leder till Koppartälten ligger en ung familj med Kanadagäss som blickar ut mot vattnet. Jag fortsätter med vattnet på min högra sida, passerar ett par öppna kiosker. Något överraskad men glad konstaterar jag att det är vitt av vitsippor fortsatt i slänter och backar och in bland träden hela vägen runt Brunnsviken.

Gustav III:s paviljong och ekotemplet möter jag ganska snart. Det gröna ekotemplet uppe på höjden med öppna sidor mer bara tak, golv och pelare lockar mig alltid. Inifrån templet är utsikten över paviljongen och parken bedårande.

Träden har fått sina löv grönskan är skir och fräsch. På andra sidan vattnet syns Naturhistoriska Riksmuseet och Bergianska trädgården.

I Bergshamra passeras ett flertal blommande äppelträd innan Bergshamra Koloniförening visar upp sig med utsikt över Brunnsviken på ena hållet och höghus på det andra.

Alldeles nere vid vattnet och direkt kontakt med en brygga ligger Café Sjöstugan som håller öppet när jag går förbi.

Japanska dammen är det jag först besöker i Bergianska trädgården. Rhododendronen blommar ännu inte. Löktrappan alldeles i närheten av Rhododendronen är i full blom. Härifrån syns den Italienska terrassen som har strategiskt läge för sikt över Brunnsviken.

Växthuset med dess näckrosor hoppar jag över. Gamla Orangeriet med sitt trevliga café håller på att stänga kl 17 när jag tittar in. Tittar på mig gör istället en nyfiken ekorre. Odlingsbäddarna i systematiska avdelningen och köksträdgården är mer eller mindre tomma men förberedda för säsong.

Nu är det soligt och fint det glesnar bland andra personer som syns till det har inte varit trängsel någonstans men nu upplevs det nästan tomt.

Sista biten tillbaka till Stallmästargården traskar jag på i god takt. Bredvid Stallmästargården i den gamla väntsalen huserar nu Boule Bar betydligt mer inbjudande än det var tidigare. Det är egentligen lite för kyligt för att sätta sig ute och fika med utsikt över vattnet men jag gör det ändå innan jag hämtar cykeln och trampar på hemåt.

På baksidan av huset där jag växte upp blommade vitsipporna i stora hav i alkärret under våren, eftersom detta var i Göingebygden kallades det alekärret.

Varje år ger jag mig ut för att ersätta barndomens vitsippshav i år tog jag cykeln via Strandvägen till Djurgården en halvsolig söndag i mitten av maj.

Cykeln fick stanna vid Nordiska museet, de stora rabatterna mittemot museet stod ännu tomma, med vattnet till vänster passerar jag ett par restauranger. Alldeles därefter är det vitt av vitsippor i backarna. Jag tar vägen upp till höger och in på Rosendal. Kön till caféet är för lång för att jag skall vilja ställa mig i den. Några enstaka äppelträd blommar men det mesta är i knopp.

Några steg längre fram ligger det lilla slottet Rosendal med den stora porfyrvasen på baksidan, vid foten av denna blommar påskliljor liksom på andra ytor ikring. Härifrån syns den ganska nya bron över kanalen. Jag går ner till vattnet och fortsätter framåt men först fastnar jag för ett vitt blommande hav denna gång pingstliljor och inte vitsippor. Väl nere vid vattnet tilltar vitsipporna i vita mattor och en frodig grönska på båda sidor om gångvägen. Träden har ännu inte riktigt spruckit ut. På andra sidan kanalen passeras Stockholms Roddförening innan det strax går att se till Fjäderholmarna över det spegelblanka vattnet. Jag rundar udden och ser över till Nacka på andra sidan.

Vid Blockhusudden ligger ett café trivsamt vid vattnet med sittplatser både inne och ute. Kamerans batteri behöver laddas och det ordnar jag medan jag fikar. Förundras över hur väldigt stora svanar är. En av dem står på en klippa som stundom är helt under vattnet. Svanen viker ihop sig på toppen av klippan och åker rutschbana ner i vattnet och guppar iväg.

Innan jag når Waldemarsudde ser jag inga fler vitsippor. Vid slottet blommar tulpaner, påskliljor och hyacinter och mycket annat i klara kraftfulla färger. På väg till Ektorpet en bit från slottet blommar mängder av vitsippor. Utecaféet vid Ektorpet bjuder på lugn och harmoni och en vacker utsikt in mot Stockholm och över båtar i hamnen.

Snart passerar jag Skansen och Gröna Lund även här finns vitsippor i vägkanten.

Cykeln återser jag vid Nordiska museet och det är dags att cykla hemåt. Inte riktigt samma sak som den enorma vitsippsmattan från min barndom men jag är ändå nöjd med årets vitsippsutflykt till Djurgården.

Över Västerbron med utsikten över Stadshuset, Riddarholmen och Norrmälarstrand trampar jag cykeln. Nästan över på andra sidan passeras Långholmen där de flesta båtarna ligger på land och kanalen är i stort sett tom.

Cykeln ställer jag på Långholmsgatan tar trappan ner till vattnet och går till vänster. Nästan omedelbart ser jag bron till Reimersholme men håller mig till Södermalm. På uteserveringarna vänder gästerna ansiktena mot solen. Ett par serveringar ligger på vattnet Loopen är öppen medan Pontonen meddelar att de öppnar 29 april.

I Tantolundens koloniträdgårdsområde blommar vårlökar längre fram på slänterna står stolta vitsippor även precis utslagen magnolia finns i koloniträdgårdarna. I vattnet finns både brygga och hopptorn med utsikt mot höghusen på Liljeholmskajen.

Strax nedanför Årstabron finns flera matvagnar på en grusplan solen gassar en glass lockar men det blir istället en strut med pommes. Medan jag väntar åker jackan av och solglasögonen på. Pommesen är varma perfekt krispiga med tydlig sälta.

Ungefär i höjd med Eriksdalsbadet är de slut på andra sidan vattnet syns Nacka.

Vid Barnängsbryggan är endast någon kvist på körsbärsträdet i blom. Det är alltid någon vecka senare än på Bysistorget och i Kungsträdgården. En liten mjukglass blir det i kiosken. En äldre man i kön framför mig tappar körkort, färdtjänstkort och bankkort utan att märka det. Jag plockar upp och lämnar åter hoppas att det inte händer honom igen.

Strax kommer Viking lineterminalen utsikten över Gröna Lund, Skeppsholmen och Gamla stan är slående annars är denna kraftigt trafikerade sträcka inte så rolig.

En liten avstickare uppför trapporna och sedan vägen till Bysistorget blir det. Där blommar körsbärsträden allt är utslaget.

Åter nere på Södermälarstrand når jag snart Långholmen efter att ha beundrat Riddarholmskyrkan, Stadshuset och Norrmälarstrand på andra sidan.

Över Långholmen strosar jag lite planlöst går förbi ett antal båtar på land. Caféet Stora Henriksvik med sin trädgård ner mot vattnet är stängd eftersom klockan passerat 17. Några steg bort ligger Långholmens koloniträdgårdar med anor sedan 1837. Några personer är här och arbetar. Det spirar och grönskar så smått och vårlökar i full blom.

I gamla fängelset finns både värdshus, café, hotell och restaurang. Foajen är inbjudande här sätter jag mig för att ladda mobilen och mig själv.