Körkort tog jag som nybliven 18-åring, körkort och tillgång till bil är en förutsättning för att kunna förflytta sig på landsbygden där jag växte upp.

Egen bil har jag aldrig haft, behovet försvann genom att jag tidigt flyttade till större stad. En vag dröm om att någon gång äga en bil har funnits med mig länge.

Jag åker kollektivt och cyklar. Min nuvarande cykel har tjänat mig i mer än 10 år, men nu börjar den kosta väl mycket att hålla i trim.

Vad gör jag nu har jag funderat över en tid och kom att tänka på att jag aldrig köpt något fortskaffningsmedel. Ett månadskort är ju bara en biljett.

Bil har det aldrig blivit, cyklar har jag haft. De första ärvdes, i mellanstadiet fick jag en ny av farmor och farfar, den stals några år senare. Samma öde mötte nästa cykel jag fick av dem då jag tog studenten. Jag hann ändå ha den i över 10 år. Efter det blev det en cykel jag ärvde igen.

En cykel är en cykel har min inställning alltid varit, den drivs av att trampa, själva poängen med att cykla. El har inte varit aktuellt för mig.

Cykeln liksom bilen är fortskaffningsmedel, min fundering är nu laga cykeln jag har eller köpa ny eller rentav satsa på en bil.

Mellan december och mars brukar det vara för kallt för mig att cykla. En tanke smyger sig på, med lite hjälp av el kan det kännas lättare att cykla när det är kallt, inte lika stor ansträngning som möter kylan i luften. Kanske kommer jag i så fall att kunna cykla hela året?

Drömmen om bilen förverkligas troligen inte inom det snaraste. En bil måste skötas, tas omhand och framförallt få plats någonstans. Det talar emot den för min del idag.

Mitt första egeninhandlade fortskaffningsmedel blir nog ingen bil men kanske väl en cykel med el.