Etikettarkiv: Ljud

Ledarskap och relationer

Inlyssnande och lyhörd

1 kommentar

Just så vill vi att du skall vara inlyssnande och lyhörd. Så står det ofta i platsannonser och det talas positivt om dessa egenskaper hos chefer, medarbetare och företag i förhållande till kunder och gäster.

Vem vill ha en lyhörd bostad?

Var sak på sin plats och rätt egenskap vid rätt tillfälle.

Är det verkligen lyhördhet som efterfrågas? Innebär det samma sak som med en lyhörd lägenhet att saker hörs både det som önskas och annat som inte går att värja sig emot. Vissa hemligheter får man såklart reda på och verkligt inhörande i andras liv vilket kan gå att handla strategiskt efter i vissa fall utefter vilken information som framkommit.

Inlyssnande att aktivt lyssna på andras argument, känslor och vilja det är en tilltalande egenskap. Lyssna och ta sig tid samt att bry sig om andra människor på detta sätt.

Vad händer sedan?

Den frågan ställer jag ofta när någon beskriver sig som inlyssnande och lyhörd. Vad händer med informationen som samlats i ett mänskligt ämbar? Kanske rinner en del ut omedelbart genom botten eller över kanten då det är överfullt, eller inte. Finns det motstridiga saker i allt som lyssnats in? Vad händer då? Får alla som de vill eller kanske ingen?

Några är säkert nöjda med att ha blivit lyssnade på de flesta troligen inte nöjda med enbart det utan väntar på en fortsättning efter att ha tagit någons inlyssnande och lyhörda förmåga i bruk. Någonstans finns en förväntan.

Frågan är vad händer sedan när någon varit inlyssnande och lyhörd och vad händer med den personen som bär all informationen?

Annons
Varför

Varför lyssna

7 kommentarer

Två öron och en mun, innebär det att vi bör lyssna mer än tala, mest observera? Är lyssna detsamma som att höra?

Ett lånat öra

I mitt hem finns ingen radio, stereo eller liknande. Jag har aldrig gjort någon låtlista. Ibland lyssnar jag på radio i mobilen eller någon gång en ljudbok eller podd. Hemma står tv:n ofta på som ljudkuliss.

Lyssnandet med örat kan skänka trygghet eller varna för faror. Jag växte upp i en vägkorsning, lärde mig känna igen ljudet av min pappas inbromsning för att svänga med bilen, pålitligt och tryggt. Tjutande däck vittnar mer om fara.

Farmor och jag lyssnade på radioteater då jag var liten. Vi fick en gemensam värld att dela, speciellt minns jag Den hemliga trädgården.

Omgivningen förklaras i lyssnandet, susandet i trädkronorna, vågor som skvalpar, fåglar som sjunger eller stadens brus från uteserveringar och trafik säger något om var vi befinner oss.

Det finns en närvaro i att lyssna, ta emot en rapport, information eller instruktion. Visa någon uppmärksamhet och engagemang genom att lyssna till en berättelse någon vill delge. Någon mår bra av att få berätta om en upplevelse, tankar och känslor för att slippa bära dem själv. I ljudhålen finns ofta saker som sägs i tomrummet som måste lyssnas till inte enbart med öronen.

Bli lyssnad på kan hjälpa någon att ta beslut, ta sig vidare eller att få bekräftelse.

Den aktiva lyssnaren som uppmärksamt lyssnar till andra kan behöva lyssna internt på sig själv. Vilka egna tankar, känslor och behov finns det att värna? Kan det externa lyssnandet ställa sig i vägen för det interna lyssnandet? Kan ämbaret för lyssning svämma över?

Lyssna kan väcka minnen eller stödja minnet. Jag tänker på min pappa, därefter på min farmor och farfar. Hur lät deras röster? Jag önskar jag kunde ringa åtminstone en telefonsvarare med inspelat meddelande och få reda på det, men det är omöjligt. Deras röster går inte längre att höra som ljud men visst kan jag lyssna till dem i mina tankar och vet ganska väl vad de skulle säga.

Det går i dörren jag hör hur den stängs och att ytterkläder tas av. Jag vet precis vem det är ljudet av rörelsemönstret berättar det för mig. Hans välbekanta lätta steg närmar sig det lyssnar jag gärna till.

Ledarskap och relationer

Ljudhygien

9 kommentarer

Damen på bussen är upprörd, förklarar för mannen sidan om att hon inte önskar höra hans privata telefonsamtal med sin mamma eller om det är flickvän. En dispyt utbryter mellan mannen och damen. Hon upprepar gång på gång sitt budskap. Mannen upprepar sin ursäkt medan telefonsamtalet fortsätter. Damen förklarar slutligen att hon alltid bokar tyst avdelning på tåget. Nu är detta inget tåg utan en buss. När båda går av lägrar sig ett lugn.

Jag håller med damen i sak, men själva dispyten i sig tog också upp otrevligt mycket av ljudrummet. Privata samtal som förs i offentligheten oavsett om det är i telefon eller med fysiskt närvarande personer tycker jag är svårt. Det går inte att värja sig mot.

Högljudda och intensiva samtal som begränsar utrymmet för samtal mellan andra människor eller för den delen egna tankar önskar jag slippa men ser det snarare som att de ökar.

Trafiken låter, telefoner plingar och det läcker musik ur hörlurar. Människor nynnar och sjunger.

Det känns ibland som att jag inte får plats i ljudrummet. Vissa ljud ger mig huvudvärk.

Min hörsel har konstaterats ovanligt god. Det gör att jag hör ljud från ventilationssystem och lampor som de flesta i min omgivning inte hör. Någon sa att om jag utsätter mig för mer ljud som hög musik bland annat så kommer jag inte att störas av alla ljud, jag kommer helt enkelt inte att höra dem. Eller helt enkelt filtrera bort ljudet.

Filtrera vad jag hör lyckas inte jag med utan verkar höra allt. Är det ändå så det går till när privata samtal förs i offentlighet eller de högljudda och intensiva samtalen eller sångövningar görs på stan. Tror de inte att det hörs?

Eller är så många rädda för tystnaden att de bara måste skapa ljud hela tiden?

Jag förundras i omklädningsrummet vid sju på morgonen hur en del redan är igång och pratar oavbrutet, medan jag samlar all kraft för att lyckas lägga energin på träningen på givet klockslag, innan dess är jag alldeles för trött.

I likhet med damen på bussen bokar även jag tyst avdelning på tåget till vila för öron och hjärna. Oftast slipper medresenärer även klagomål på andras samtal i denna avdelning.   

Ledarskap och relationer

Pratare eller skrivare

2 kommentarer

Mer pratare än skrivare sa kvinnan bredvid mig om sig själv. Vilket är jag blev min tanke och fastnade där.

Jag tog en klisterlapp och skrev pratare, sedan en till och skrev skrivare. Dagarna gick lapparna hängde i hallen som en ständig påminnelse. Lapparna blev fler. På nästa stod läsare, efter det kom lyssnare och tänkare.

De hängde där och tittade på mig, ville något. Få ett sammanhang. Efter ett tag fick varje lapp underord med betydelse för mig. Vad innebär det att skriva, prata, läsa och lyssna. Är det aktiva eller passiva aktiviteter, inte alltid självklart och kan vara både och. Pilar dök upp mellan orden som sammanband dem med varandra.

Vilken roll spelar det vad vi lär oss först och sist när vi är små? Tänka och lyssna gör vi innan vi pratar, läser och skriver.

Individer utvecklar de olika färdigheterna med varierande intensitet. Jag började se det som en cirkel där allt hänger samman.

Skriva och prata med låg närvaro av att tänka och lyssna riskerar att missa viktiga perspektiv. Även läsning kan spela en viktig roll. Om detta saknas kan fel beslut komma att fattas eller felaktiga slutsatser att dras.

Observera världen genom att tänka, läsa och lyssna, men inte interagera genom att tala eller skriva skapar en begränsad värld. Vilken maktlöshet och frustration det måste innebära att inte kunna kommunicera genom tal eller skrift på något sätt men kunna ta in information.

Lapparna som suttit på väggen hade fått ord i olika färger med ett speciellt system av färger och pilar för att påvisa samband och innebörd för mig. Det gick ihop, blev sammanhållna.

Frågan skrivare eller pratare fick en lösning. Jag är inte det ena eller det andra utan båda liksom även lyssnare, läsare och tänkare. För stor vikt på något av dem till förmån för något annat kan skapa en obalans.

Teknik

Min lur och jag

5 kommentarer

Nä, min användning av mobilen har aldrig känts oroväckande stor, jag drabbas inte av panik av att inte ha den ständigt med mig. När jag själv bestämmer vill säga.

För ett tag sedan hängde sig min lur, det har hänt förr, men nu fungerade inget som gjort det förut som att backa på olika sätt eller helt sonika stänga av, inget gick. Bara avvakta en stund kan vara ett knep så jag gick och kokte te. Ingen förändring på luren efter det.

Jag satte mig med temuggen för att tänka ut en lösning. Första tanken, ring min alldeles privata it-support. Nej, just det, går ju inte att ringa. Ok, då får jag lösa det imorgon att få tag på en annan lur och ringa. Tankarna började snurra, jag kan inte nå någon och ingen kan nå mig, det fasta abonnemanget har jag sagt upp då det inte längre behövs. Tänk om något allvarligt händer någon som jag behöver få veta. Porttelefonen fungerar inte heller då den är kopplad till mobilen.

Hm, imorgon, det innebär att jag behöver väckarklockan i mobilen för att vakna och komma i tid till möte. Ingen annan väckarklocka finns i bostaden. Kommer jag ihåg allting som står i kalendern i telefonen för imorgon och för den delen de kommande dagarna, så inget missas? Hur når jag biljetten som finns i mobilen jag behöver inom kort?

Just det, jag har även ett telefonmöte imorgon. Hur lösa det utan telefon?

Nu har ytterligare en stund förflutit, luren ger ifrån sig ett ljud och stänger av. Därefter går den åter att starta. Min puls sjunker och axlarna likaså. Telefonen fungerar som sig bör igen.

Jag inser att mobilen är viktig för mig, det innebär omedelbara problem då den lägger av. Det är säkert så att jag använder den en hel del under en dag precis så som många larm talar om just nu. Mina primära funktioner är att använda den till att ringa med eller för den delen svara på samtal, som väckarklocka och klocka, kalender och att samla exempelvis biljetter. Dessa funktioner tar en del av min dag. Hade de inte varit samlade i luren hade de funnits hos mig på annat sätt. Mitt största beroende av mobilen kommer sig av att jag uppenbart har för få andra lösningar på det som mobilen klarar åt mig.

Så länge vetskapen finns att mobilen fungerar är den lätt att lägga bort.

Fortsätt läsa Min lur och jag →