Etikettarkiv: Läsa

Julstök och julfrid

Vakna till det varma skenet från adventsljusstaken äta varma lussekatter och dricka glöggte till frukost är en god morgon för att sedan fortsätta dagen med en julroman eller en film på samma tema. En promenad ut för att beskåda all julbelysning. I den hektiska julmånaden ger sådana dagar lugn och harmoni, julfrid, helst med julmusik från radion i mobilens hörlurar.

Jullådan är framtagen för årets jul. Många saker har varit med länge som adventsljusstaken jag hade innan jag flyttade hemifrån. Den knubbiga halmbocken från Göinge Halmslöjd är nästan lika gammal den och har sin givna plats vid ytterdörren. Samma duk läggs varje år på köksbordet, en av många alster farmor vävt. Ett hantverk liksom halmslöjden jag gärna vill bevara och beundrar det arbete och omsorg som är nerlagt med gedigen kvalitet.

Midsommartomten har jag haft sedan jag var riktigt liten. Jag ställde den alltid på min pappas nattygsbord. De vuxna förklarade att tomten håller en mistelkrans, inte en midsommarkrans. Midsommartomten bor nu jultid i fönsterkarmen.

Från soffan har julnallarna uppsikt över allt som händer förra året fick de kompisar i form av julgäss från julresan till Köpenhamn.

Blommorna är ett självklart inslag helst julstjärnor röda eller vita inomhus och cyklamen utomhus om vädret tillåter.

Dofterna sätter julstämningen, lussekatter bakas hos mig kanske redan i oktober, säsongen sträcker sig gärna till februari och sprider sin saffransdoft. Citrus, glöggkryddor och pepparkakor ger julen sin speciella arom. Jag vill gärna även ha fikon, dadlar och julmust med detta är jag helt till freds med julens smaker.

Förra året stoppade jag ner en present till mig själv i jullådan att ta fram till första advent, en julroman, för mig en ganska ny genre. Därmed kommer jullådan med både julstök när allting skall plockas fram och sättas på plats men också ett löfte om julfrid tillsammans med en bok. I skafferiet finns redan glöggte, lussete och julte, pepparkakor och fikon. Julen kommer med något för alla sinnen och skapar både julstök och julfrid.

Annons

Kokböcker och gamla vänner

Undanlagda kokböcker och gamla vänner, något gemensamt har de.

Allt och alla får inte ständigt plats i livet. Den undanstoppade lådan med kokböcker på vinden frammanar minnen från svunnen tid. Maträtter sedan länge glömda, andra förträngda och en och annan som lever alltjämt i en omarbetad version. De säkra rätterna som alltid finns där som trofasta vänner och följeslagare för vardag och fest.

Vännerna genom livet liknar dessa kokböcker. Vissa finns med under en ganska kort och intensiv period för att sedan försvinna ut för att inte återkomma. Andra finns kvar genom de avtryck de gjort som spår i en själv. De som påverkat en, öppnat upp nya möjligheter eller fått oss att tänka i andra eller förändrade banor. På samma sätt omarbetas dåtidens recept för att möta nutidens krav. Vissa recept och vänner återkommer efter en tid borta. Något nykommet men ändå så tillförlitligt.

En del vänner såväl människor som recept och kokböcker överlever alla trender och svängningar i livet och finns kvar vad som än händer och passerar, liksom ugnspannkaka, grillad kyckling och klyftpotatis eller spagetti och köttfärssås.

Kokböckerna påminner om personer som fanns med i livet vid samma tid som de var aktuella, kanske finns de kvar medan andra mest är minnen av olika anledningar.

Många recept och kokböcker är djupt förknippade med olika personer och de har satt sin egen prägel på recepten.

Även med tillgång till de recept min pappa utgick ifrån så blir brödet aldrig lika bra eller ugnspannkakan lika fin, i alla fall inte likadant. Det var just det recepten förändrades ofta, förbättrades, fick en personlig prägel.

Undanlagda kokböcker bjuder på många hågkomster och är minnets vän liksom de gamla vännerna.

Bokcirkeln

Ryggraden i mitt liv, så har jag många gånger uttryckt mig lite slentrianmässigt om bokcirkeln jag är en del av sedan nästan 20 år.

Ganska nyligen, det kan också vara några år sedan, insåg jag uttalandets fulla kraft och riktighet.

Bokcirkeln skapar likt boken ett omslag till mig och mitt liv, med ryggrad, framsida och baksida, ger stadga till innehållet.

Varje deltagare är en beståndsdel i mitt liv precis som karaktärer i olika böcker. Vissa har större och mer framträdande roller i mitt liv medan andra har mindre. Över tid skiftar olika personers roll för mig liksom karaktärer i en romansvit förändras genom böckerna. Persongalleriet är givet och jag vet ungefär vad som finns att vänta, men så har någon gjort nya eller andra val eller erfarenheter i livet som ger nytt innehåll till helheten som också får mig att utvecklas eller förändras. Det är inte alltid en persons långsiktiga betydelse gör sig gällande omgående.

Böcker kan användas till mycket, läsa, inreda och möblera, som klossar vid yogaövningar, eller fotografera för att uttrycka något i bild. På samma sätt har deltagarna i bokcirkeln olika och andra områden som de berikar mitt liv med. Samtala om livets svåra, eller dela det positiva och glädjas å varandras vägnar, hjälpas åt med olika dilemman.

Dessutom får vi tillfälle att prata om böcker, få andra infallsvinklar än de egna på samma bok. Se saker på ett annat sätt, eller som vi säger, du har läst på ett annat plan. Det om något ger hjälp att se saker i livet på olika sätt, ta fram olika perspektiv. Alla talar och lyssnar efter uppsatta regler. Detta är mig så vant att det ibland är svårt att förhålla mig till att samma samtalsdisciplin inte gäller överallt.

Numer säger jag att min bokcirkel är en viktig del av mitt liv, för läsningen av böcker och diskussion om dessa och för deltagarna som är med den grupprocess som ständigt pågår och för den lojalitet som råder. Jag har landat i att detta för mig äger total riktighet.

Varför läsa

Världen finns i läsningen eller faktiskt flera av dem, olika.

Att läsa fyller flera behov, syften och mål. Från tunga faktatexter för att utbilda och förkovra sig eller sköta ett arbete som är beroende av textläsning och bearbetning. Remisser, utredningar, analyser, protokoll och styrdokument. Världen fortsätter framåt för att vi läser texter av detta slag. Det forskas.

Läsning som den ena sidan av kommunikation med personer i vår närhet, i det privata som att stämma träff, dela uppgifter eller ta del av kalender och inköpslista. Även i arbetet läser vi för att ta del av information.

Läsa sociala media för att roas, oroas eller uppdatera oss. Nyheter kan också de konsumeras genom läsning.

Bruksanvisningar, jag tillhör de som läser dessa och uppskattar dem.

Att läsa kan även innebära att ta del av tidsdokument från svunnen tid eller samtid. En persons sista vilja kan vara nedtecknad för oss som lever vidare i ett dokument avsett att läsa i just den tiden, när situationen är förändrad och någon inte längre finns med oss.

Läsningen sker många gånger utan att ens reflektera över det och hur mycket det påverkar. Många skyltar och texter i vardagen som vi på ett eller annat sätt ser och passerar läser vi utan att det sker medvetet. Ändå registrerar hjärnan och vi har tagit del av text. Detta blir tydligt då vi ibland omges att text på språk vi inte förstår.

Läsa böcker är och har alltid varit viktigt för mig. Just för att det öppnar dörrar, världar och möjligheter. Det gäller bara att välja. Vad är jag intresserad av? Fakta eller skönlitteratur? Vilken slags skönlitteratur? I tonåren och som ung vuxen läste jag ryska klassiker liksom svenska såsom Selma Lagerlöf, Per-Anders Fogelström, Pär Lagerkvist och Carl Jonas Love Almqvist, allt med stor behållning. Samtidigt konsumerade jag tv-serier som Beverly Hills.

Idag läser jag inte denna litteratur i samma utsträckning även om det sker framför allt i min bokcirkel.

Den skönlitteratur jag idag läser är ofta mer lättillgänglig, inte så krävande. Den tjänar helt andra syften. En paus från en ofta intensiv vardag, med många krav och åtaganden. Läsningen av denna lättillgängligare litteratur fungerar som bomull för tankarna och balsam för själen.

Från brev till digitalt möte

Brevvänner var en viktig ingrediens under min uppväxt. Oftast fick jag dem genom att svara på eftersökningar på brevvänner i Bamse och Starlet, men även från simtävlingar och simläger. Breven tog tid att skriva och möda lades ner, något skulle förmedlas. Händelseförlopp i vardagen på olika platser, relationer av olika slag beskrevs och diskuterades.

Både att skriva och få breven var givande, att sätta ord på sin vardag för sig själv och kunna bolla med någon annan någon annanstans. Liksom ta del av någon annans liv och vardag var utvecklande på flera olika sätt.

En kommunikation som skedde på distans.

Det är nu länge sedan jag kan säga att jag brevväxlade med någon. Istället kom epost och sms. Det är inte en ersättning för brev, snarare kanske för telefonsamtal. Brevväxlingen försvann trots allt även epost och sms sker på distans. Det digitala blev populärt liksom att utveckla telefonsamtalet och kunna se varandra på bild under samtalet.

Vissa möten ersattes med möten digitalt, bra för miljön och sparar tid. I de tider vi nu befinner oss är de digitala mötena helt nödvändiga.

Ändå är det inte samma sak. Något går förlorat och annat kommer till. Bokstavligt talat blir det digitala mötet platt. Vi ser varandra fast ändå inte. Hela kroppsspråket syns inte eller interaktionen mellan människor som finns i ett fysiskt möte. Dessutom har jag själv en egen liten ruta där det ofta sitter en något trött och sliten person som tydligen är jag, i fysiska möten ser jag aldrig mig själv. I tider då vi arbetar hemifrån bjuds jag in i andras hem och de i mitt. Personer som kanske aldrig skulle besöka varandras hem på annat sätt. Vad som är personligt och privat blir en aktuell fråga.

Jag går upp på vinden, tittar på mina bevarade gamla brev. Undrar ändå om inte den distanskommunikationen på platta papper gav ett större djup i kommunikationen än dagens platta digitala möten med bild i realtid?