Etikettarkiv: Fika

Djurgården i vitsippornas tid

På baksidan av huset där jag växte upp blommade vitsipporna i stora hav i alkärret under våren, eftersom detta var i Göingebygden kallades det alekärret.

Varje år ger jag mig ut för att ersätta barndomens vitsippshav i år tog jag cykeln via Strandvägen till Djurgården en halvsolig söndag i mitten av maj.

Cykeln fick stanna vid Nordiska museet, de stora rabatterna mittemot museet stod ännu tomma, med vattnet till vänster passerar jag ett par restauranger. Alldeles därefter är det vitt av vitsippor i backarna. Jag tar vägen upp till höger och in på Rosendal. Kön till caféet är för lång för att jag skall vilja ställa mig i den. Några enstaka äppelträd blommar men det mesta är i knopp.

Några steg längre fram ligger det lilla slottet Rosendal med den stora porfyrvasen på baksidan, vid foten av denna blommar påskliljor liksom på andra ytor ikring. Härifrån syns den ganska nya bron över kanalen. Jag går ner till vattnet och fortsätter framåt men först fastnar jag för ett vitt blommande hav denna gång pingstliljor och inte vitsippor. Väl nere vid vattnet tilltar vitsipporna i vita mattor och en frodig grönska på båda sidor om gångvägen. Träden har ännu inte riktigt spruckit ut. På andra sidan kanalen passeras Stockholms Roddförening innan det strax går att se till Fjäderholmarna över det spegelblanka vattnet. Jag rundar udden och ser över till Nacka på andra sidan.

Vid Blockhusudden ligger ett café trivsamt vid vattnet med sittplatser både inne och ute. Kamerans batteri behöver laddas och det ordnar jag medan jag fikar. Förundras över hur väldigt stora svanar är. En av dem står på en klippa som stundom är helt under vattnet. Svanen viker ihop sig på toppen av klippan och åker rutschbana ner i vattnet och guppar iväg.

Innan jag når Waldemarsudde ser jag inga fler vitsippor. Vid slottet blommar tulpaner, påskliljor och hyacinter och mycket annat i klara kraftfulla färger. På väg till Ektorpet en bit från slottet blommar mängder av vitsippor. Utecaféet vid Ektorpet bjuder på lugn och harmoni och en vacker utsikt in mot Stockholm och över båtar i hamnen.

Snart passerar jag Skansen och Gröna Lund även här finns vitsippor i vägkanten.

Cykeln återser jag vid Nordiska museet och det är dags att cykla hemåt. Inte riktigt samma sak som den enorma vitsippsmattan från min barndom men jag är ändå nöjd med årets vitsippsutflykt till Djurgården.

Södermalm runt och Långholmen

Över Västerbron med utsikten över Stadshuset, Riddarholmen och Norrmälarstrand trampar jag cykeln. Nästan över på andra sidan passeras Långholmen där de flesta båtarna ligger på land och kanalen är i stort sett tom.

Cykeln ställer jag på Långholmsgatan tar trappan ner till vattnet och går till vänster. Nästan omedelbart ser jag bron till Reimersholme men håller mig till Södermalm. På uteserveringarna vänder gästerna ansiktena mot solen. Ett par serveringar ligger på vattnet Loopen är öppen medan Pontonen meddelar att de öppnar 29 april.

I Tantolundens koloniträdgårdsområde blommar vårlökar längre fram på slänterna står stolta vitsippor även precis utslagen magnolia finns i koloniträdgårdarna. I vattnet finns både brygga och hopptorn med utsikt mot höghusen på Liljeholmskajen.

Strax nedanför Årstabron finns flera matvagnar på en grusplan solen gassar en glass lockar men det blir istället en strut med pommes. Medan jag väntar åker jackan av och solglasögonen på. Pommesen är varma perfekt krispiga med tydlig sälta.

Ungefär i höjd med Eriksdalsbadet är de slut på andra sidan vattnet syns Nacka.

Vid Barnängsbryggan är endast någon kvist på körsbärsträdet i blom. Det är alltid någon vecka senare än på Bysistorget och i Kungsträdgården. En liten mjukglass blir det i kiosken. En äldre man i kön framför mig tappar körkort, färdtjänstkort och bankkort utan att märka det. Jag plockar upp och lämnar åter hoppas att det inte händer honom igen.

Strax kommer Viking lineterminalen utsikten över Gröna Lund, Skeppsholmen och Gamla stan är slående annars är denna kraftigt trafikerade sträcka inte så rolig.

En liten avstickare uppför trapporna och sedan vägen till Bysistorget blir det. Där blommar körsbärsträden allt är utslaget.

Åter nere på Södermälarstrand når jag snart Långholmen efter att ha beundrat Riddarholmskyrkan, Stadshuset och Norrmälarstrand på andra sidan.

Över Långholmen strosar jag lite planlöst går förbi ett antal båtar på land. Caféet Stora Henriksvik med sin trädgård ner mot vattnet är stängd eftersom klockan passerat 17. Några steg bort ligger Långholmens koloniträdgårdar med anor sedan 1837. Några personer är här och arbetar. Det spirar och grönskar så smått och vårlökar i full blom.

I gamla fängelset finns både värdshus, café, hotell och restaurang. Foajen är inbjudande här sätter jag mig för att ladda mobilen och mig själv.

Ett varv runt Kungsholmen

Mälarpaviljongen

Varje sommar går jag minst en gång runt Kungsholmen och besöker mina tre sommarfavoriter. I år tänkte jag att de skulle bli fyra.

Juni var en varm månad  så även de första dagarna i juli, dagar lite för varma för denna slags promenad. Det kom en dag eller först en natt då regnet hördes utanför det luktade regn genom den öppna balkongdörren, fortfarande varmt. Himlen var mjölkvit med grå stänk ibland regnar det små droppar som inte gör någon större skillnad som följs av uppehåll eller ösregn. Ett fast varmt strilande regn som fungerar som dusch allt medan himlen behåller samma färg.

Min promenad går längs vattnet med första mål Solstugan, det är ganska tomt på andra flanörer. Några andra besökare finns det då jag sätter mig på terrassen under tak och blickar över Tranebergsbron. Fish and chips blir det för mig en väldigt välsmakande sådan. Regnet droppade då jag kommer, under tiden jag äter vräker det ner. Smattret på taket sveper in allting i samma rytm. Det doftar liv, det doftar våt natur.

Regnet avstannar jag passar på att göra mig i ordning för nästa bit av promenaden.

Mittemot Solstugan möts jag av en stockrosrabatt i allt från rosa till vinrött med inslag av andra färger som gult. Det påminner mig om hårda karameller i blandade färger.

Det är ett lager fukt jag vandrar genom med droppar av vatten, genom täta skogsdungar i djupt grönt. Några båtbryggor passeras en del båtar verkar vara ute på sjön medan andra ligger vid bryggorna.

Bredvid Restaurang Piren finns en badplats ett trädäck i etager med flera trappstegar ner i vattnet som har en inhägnad del för badare. Trädäcket är blött inte en enda solare men några pojkar i yngre tonåren som badar. Förstår att det är härligt att bada i då vattnet kommer ovanifrån när man är i det.

Piren har utsikt över Minneberg och Solna med sittplatser inne och ute med bänkar och bord längs med hela byggnaden. Mittemellan ute och inne som har både tak och glasväggar, väggarna kan sänkas ner kanske att taket också kan flyttas.

Därute är det jämnvått, sjöar har bildats på möblerna. Jag sitter i det där som är lite både ute och inne med något i glaset inte begiven på något att äta vare sig stort eller smått vilket annars finns på menyn.

Ljudnivån är trivsamt stimmig ännu finns gott om plats men det verkar bli fullt framåt kvällen. Ur högtalarna strömmar humörhöjande musik. En och annan båt passerar förbi.

Längs vattnet fortsätter jag några kilometer. Vattnet ligger stilla regnet skapar ständiga ringar som avlöser varandra.

Kiosken vid Stadshuset är stängd i detta osäkra väder. Pontonen, Trattorian och Orangeriet har öppet och många besökare. Mina steg tar mig vidare till det stopp jag tänkt lägga till på denna runda den gula lilla glasskiosken nedanför Kungsholmstorg som har kulglass och mjukglass. Inte så stort utbud men mycket god kvalitet och alltid någon smak jag tycker om. Här är det fri utsikt över vattnet det finns små cafébord och stolar och några soffor byggda av lastpallar. Denna dag har troligen regnet vunnit för luckan är stängd och alla möbler ihopplockade.

Promenaden fortsätter nu har det blivit kväll vattnet ligger spegelblankt den mjölkvita himlen har fått inslag av blått och det går att skönja solen.

Mälarpaviljongen blir det sista stoppet för dagen. De yttersta sittplatserna på pontonerna längst ut är det tomt för det är vått av regnet. På land och den första pontonen som har tak är det alldeles lagom med besökare. Samtalsnivån liksom musiken håller en trivsam nivå. Vyn över Södermalm, Långholmen och Västerbron är svårslagen. Träden och planteringarna inne på Mälarpaviljongen gör den till en fröjd för ögat det känns ombonat och mysigt. Det blir en enkel fika för den som vill finns en gedigen meny med både mat och fika.

Vid sista biten hem ser jag färgglada vindsurfare ute i vattnet himlen börjar spricka upp om ett par timmar går solen ner.

Solstugan
Tranebergsbron
Restaurang Piren
Piren
Mälarpaviljongen
Mälarpaviljongen
Mälarpaviljongen

Kiruna under midnattssol

Midnattssol

Dygnet runt är det ljust solen sänker sig aldrig under horisonten men står högre och lägre på himlen över dygnet.

Kiruna kommer att flyttas på grund av gruvbrytningen och jag kommer att tillbringa två dygn i denna stad.

Gruvstadsparken är det första jag besöker den har anlagts av LKAB och Kiruna kommun som en oas mellan staden och gruvan. Parken är långsmal med olika krokiga vägar och stigar på ena hållet övergår den i järnvägsparken. Det finns flera stationer i utegymmet och en utsiktsplats mot gruvan. Det ser ut som växterna växer vilt med vita hundkex, kamomill, rölleka och rosa toner på rallarroser och klöver blandat med gula smörblommor och blåa blåklockor. Flera andra blommor i samma färger syns också. Växterna känner jag väl igen men här känns färgerna djupare och klarare.

Under kvällen ger jag mig ut på den drygt 4 km långa midnattsolsstigen som går upp på Luossavaara med en slående utsikt över fjäll och sjö. Det är inte midnatt utan någonstans mellan 18-20 på kvällen. Där jag börjar är det skog och täta buskage med kraftig undervegetation, längs vägen finns ett antal informationstavlor om järnmalm, bergarter, vattenkälla och höjdnivåer och om mygg och knott. Jag läser inte någon av dem. Just med anledning av mygg och knott. De är överallt, kroppen gör uppror, hjärtat rusar och paniken är nära då mygg och knott tar sig in i ögonen, näsan, öronen och försöker bända upp läpparna dessutom finns de över hela kroppen. Jag motstår frestelsen att vända tillbaka. Det kan bli bättre på andra hållet. Det blir något bättre då stigen kraftigt stiger. Innan jag når högre höjder passeras några vägar att korsa över kanterna blommar med ett överdåd av växter. Uppe på höjden är vegetationen lägre och det är övervägande grönt, intensivt gröt. Blicka över horisonten med fjäll och vatten det ger en rogivande stillhet. Solen är intensiv ännu vid 20-tiden och lyser upp naturen. Några foton blir det och en tanke att komma tillbaka senare imorgon. 

Middag intas på Ripan med bord utomhus, vid 22-snåret då jag avslutat middagen är solen så stark att ett och annat lik som blivit kvar på hjässan kremeras. Maten är vällagad med tydligt norrlandstema. Strax innan midnatt när jag går till mitt hotell är det svalare ljuset betydligt vänligare himlen visar stråk av rosa.

Solen lyser vit in genom fönstret när jag vaknar nästa morgon skenet är skoningslöst och bländande.

Igår besökte jag café Safari gemytligt ställe i ett gammalt bedagat hus med mycket hembakat och lättare rätter nära Gruvstadsparken. På vägen dit tog jag upp kartan genast kom det fram en man och frågade om jag behövde hjälp, samma sak hände också igår då jag var på väg till Midnattssolstigen.

Denna dag tar jag det lugnt och försöker bekanta mig med min nya kamera med varierat resultat. Lunchen blir på Fika by spis, ett modernt ställe bredvid Kiruna bokhandel. Det finns mycket tilltalande fika och lättare rätter.

Framåt kvällen återvänder jag till Ripan eftersom jag sett ett smycke av lokalt hantverk där som jag vill köpa. Köpet genomförs och då blir det middag också återigen utomhus där solen är skarp vid 18-19-tiden det känns att huvudet blir varmt. Precis utanför terrassen finns ett konstverk, ett ansikte bakåtböjt på halsen så det pekar rakt uppåt. Mina tankar rör sig kring vad vill detta konstverk förmedla med denna vinkel på huvudet som är helt omöjlig i verkligheten? Inomhus är restaurangen ljus och inbjudande, jag sätter mig en stund mittemot baren.

Vid Restaurang Ripan

Vid promenaden till mitt hotell passerar jag flera blommande syrener alla i lila. Jag hämtar kameran och går mot utsiktsberget den del av midnattssolstigen som hade färre mygg. Jag går längs vad som verkar vara ganska nya asfalterade gångvägar det byggs nya hus sidan av dessa. Jag går uppför berget myggen tycker om mig även nu men de är inte lika många. Solen har sänkt sig ljuset är dunkelt med stråk av rosa och orange. Förbi midnatt sitter jag i det matta ljuset på hotellet och kontemplerar utan någon direkt trötthet.

Nästa morgon är himlen täckt av moln som släpper igenom lite solljus och blå färg. Temperaturen påtagligt lägre än tidigare men ändå runt 20 grader. Det är dags att lämna midnattssolens land. Där jag är ikväll kommer solen att gå ner, det kommer att bli mörkt för att åter bli ljust.

Gruvstadsparken
Gruvstadsparken
Gruvan
Gruvan
Midnattssolstigen
Midnattssolstigen
Midnattssolstigen
Midnattssolstigen

Sommarpromenad runt Brunnsviken

Bergianska trädgården

Denna söndagsmorgon dallrar luften av värmen och solen steker huden termometern säger 27 grader. Jag cyklar förbi Fridhemsplan och St Eriksplan mot Norrtull för att slutligen nå Brunnsviken och Stallmästaregården. Där parkeras cykeln med en blick över vattnet börjar promenaden.

Träden är höga den lummiga grönskan och närheten till vattnet ger svalka ibland fläktar det till. Vid alla badplatser och grönytor ligger det människor men ingenstans är det trångt allra minst på gångvägen runt Brunnsviken.

I vattnet simmar badare tillsammans med båtar och en och annan sup-bräda.

Gustav III:s paviljong ligger på vänster sida innan det gröna ekotemplet uppe på en liten höjd. Det är en lugn plats med grönområden och utsikt över viken. Efter en liten stund ser jag rakt över vattnet till Naturhistoriska Riksmuseet och framför det Bergianska trädgården med dess runda växthus för näckrosor.

Innan jag når koloniområdet passerar jag Bergshamra by däremellan känner jag en doft av hö. Doften för mig många år tillbaks i tiden till barndomen med höskördning hos farmor och farfar med möjlighet att åka hölass.

Snart kommer jag till Bergianska trädgården, det finns besökare men det är gott om plats för var och en då jag går en runda i trädgården och tittar på de olika delarna. Främsta målet för mig är Gamla Orangeriet med dess restaurang. Det är ingen kö och många bord är lediga men långt ifrån alla. Det blir en sen lunch under parasollet utanför orangeriet efter en stunds filosoferande även fika. Lugnet och vyn mot trädgården erbjuder en atmosfär som gör det lätt att umgås med de egna tankarna.

Det blir dags att lämna trädgården. Solen sänder sina intensiva strålar jag är tacksam för träden och undervegetationens skugga tillsammans med svalkan från vattnet. Så småningom ser jag åter Stallmästaregården. På stället bredvid har en uteservering öppnat som jag inte tidigare sett. Musiken är hög och luften står stilla.

Cykeln tar mig hemåt farten gör att det fläktar. Mina tankar har fått fritt spelrum under dagen vissa har flugit iväg för de varit färdiga andra har försvunnit då de inte förtjänar mer utrymme, med cykelturen har de sista tankarna med vindens hjälp funnit sin egen plats.