Sandhamn en utmaning för mig med bristfälligt lokalsinne. Stigarna jobbar inte riktigt i sympati med detta.

Vackert är det, min promenadstart blev anrika Seglarhotellet. Förbi kiosken, dykarbaren och Wärdshuset som just denna dag badade i sol, vinden höll sig stilla. Jag passerade bageriet bakom Wärdshuset och fortsatte mot Kvarnberget, därefter till Fläskberget egentligen mest stranden bredvid.

Så långt gick allting bra men sedan ville jag gå till begravningsplatsen vilket lyckades mig. Den är liten och många av gravarna gamla tankarna dras till Skogskyrkogården. Gravstenarna säger något om samhället i den tid de kommer ifrån. Vad gav status då? För ett sekel sedan var det vanligare med titlar på gravstenarna än idag många av titlarna finns inte ens längre idag.

Kyrkan eller just på Sandhamn är det ett kapell, detta ville jag hitta. Tänkte att det kan inte vara långt dit. Någon större stig måste finnas mellan kapell och begravningsplats med tanke på att kistor traditionellt färdats här. Jag tog sikte och emellanåt kunde jag se kapellet. Stigarna blev mindre, det kändes som att jag måste passerat förbi. Plötsligt lyses marken upp av solen, det ser ut som ett hav av vitmossa. Jag stannar och beundrar, tittar upp och ser lotstornet. Det innebär att jag är vid kapellet eftersom jag vet att de ligger bredvid varandra. Jag inser att jag är vid kapellets baksida. Inne bland träden finns klockstapeln gömd.

De religiösa byggnaderna ligger samlade nedanför kapellet finns missionshuset som används som bed & breakfast.

Nu tar jag säkraste vägen, grusvägen genom ön jag hört kallas E4:an. Bland tallarna uppenbarar sig en basketkorg. Inte helt väntat. Tennisbanorna längre bort känns inte lika udda. Kanske är det just att basketkorgen är ensam utan plan.

Promenaden fortsätter mot Trouvillestranden med en och annan avstickare in på en tvärstig bland ris av blåbär och lingon under barrträden. Solen strilar på sina ställen skönjs vattnet mellan träden men ofta syns det inte alls och det är svårt förstå att det ändå är en ö med mycket nära till vattnet överallt.

Jag når stranden, luften är ljummen, vattnet och vinden stilla, solen visar behagliga strålar.

Det blir dags att vända åter till hamnen, det blir den större grusvägen först för att sedan vika av till höger närmare vattnet. Dansberget passerar jag där ligger ett ankare. Strax är jag nere i byn igen och passar på att ta vara på dagens sista sol vid Wärdshusets uteservering, äter en halv räkmacka, fullt tillräckligt för att bli mätt.

Några timmar senare återbesöker jag Kvarnberget. Solen sänker sig och dagen avslutas.