Denna söndagsmorgon dallrar luften av värmen och solen steker huden termometern säger 27 grader. Jag cyklar förbi Fridhemsplan och St Eriksplan mot Norrtull för att slutligen nå Brunnsviken och Stallmästaregården. Där parkeras cykeln med en blick över vattnet börjar promenaden.

Träden är höga den lummiga grönskan och närheten till vattnet ger svalka ibland fläktar det till. Vid alla badplatser och grönytor ligger det människor men ingenstans är det trångt allra minst på gångvägen runt Brunnsviken.

I vattnet simmar badare tillsammans med båtar och en och annan sup-bräda.

Gustav III:s paviljong ligger på vänster sida innan det gröna ekotemplet uppe på en liten höjd. Det är en lugn plats med grönområden och utsikt över viken. Efter en liten stund ser jag rakt över vattnet till Naturhistoriska Riksmuseet och framför det Bergianska trädgården med dess runda växthus för näckrosor.

Innan jag når koloniområdet passerar jag Bergshamra by däremellan känner jag en doft av hö. Doften för mig många år tillbaks i tiden till barndomen med höskördning hos farmor och farfar med möjlighet att åka hölass.

Snart kommer jag till Bergianska trädgården, det finns besökare men det är gott om plats för var och en då jag går en runda i trädgården och tittar på de olika delarna. Främsta målet för mig är Gamla Orangeriet med dess restaurang. Det är ingen kö och många bord är lediga men långt ifrån alla. Det blir en sen lunch under parasollet utanför orangeriet efter en stunds filosoferande även fika. Lugnet och vyn mot trädgården erbjuder en atmosfär som gör det lätt att umgås med de egna tankarna.

Det blir dags att lämna trädgården. Solen sänder sina intensiva strålar jag är tacksam för träden och undervegetationens skugga tillsammans med svalkan från vattnet. Så småningom ser jag åter Stallmästaregården. På stället bredvid har en uteservering öppnat som jag inte tidigare sett. Musiken är hög och luften står stilla.

Cykeln tar mig hemåt farten gör att det fläktar. Mina tankar har fått fritt spelrum under dagen vissa har flugit iväg för de varit färdiga andra har försvunnit då de inte förtjänar mer utrymme, med cykelturen har de sista tankarna med vindens hjälp funnit sin egen plats.

Termometern visar drygt 25 grader solen skiner stundom bakom moln men oftast från en klarblå himmel. Den stillsamma blåsten sätter luften i rörelse till skillnad mot de tidigare dagarna när luften stått stilla.

Idag cyklar jag längs Norrmälarstrand förbi Stadshuset vidare till Riksdagshuset och förbi det sedan passeras Operan och Kungsträdgården på väg till Strandvägen som tar mig till Djurgården. Cykeln parkerar jag andra sidan bron vid Nordiska museet det finns plats i ett cykelställ och fler platser kvar.

Mittemot museet finns de sedvanliga rabatterna i olika färger som ger en mångfärgad förgrund till vattnet bakom. På gräsmattan solar några.

Min promenad kommer att följa vattnet runt Djurgården en avstickare till Rosendalsträdgård blir det förstås. Idag finns det svängrum mellan besökarna och lediga bord men jag väljer att hoppa över kön in i caféet och tar en titt i butiken.

Bredvid trädgården ligger det lilla slottet Rosendal med den stora porfyrvasen utanför, planteringarna runt vasen går just nu i röda toner.

Strax är jag nere vid vattnet igen och går längs kanalen tills den möter öppet vatten. Där blir det en paus på café Blockhusporten. Måsarna skriker och båtarna passerar som flyktiga grannar. Det finns både sol och skugga att söka sig till vid de små caféborden och gott om plats med liten kö till kassan. Andra sidan vattnet syns Nacka strand, längs den utsikten fortsätter promenaden mot Waldemarsudde.

Nacka övergår i Södermalm i takt med att doftstråken skiftar mellan fläder, schersmin och kaprifol.

Trappan vid Waldemarsudde tar mig till terrassen där jag sätter mig och tittar över trädgården och vattnet. Det pågår en vigsel i trädgården så jag lämnar och går vidare. På uteserveringen nedanför slottet sätter jag mig för en tankepaus. Flertalet bord är lediga och vid andra förs lågmälda samtal i små sällskap. Bakom träden ligger båtar vid hamnen. Bredvid mig finns en tunna jag sträcker ner handen i den och känner doften av rosmarin och pelargon.

Ingen kö finns till vare sig Skansen eller Gröna Lund då dessa passeras. Utsikten skiftar från Södermalm till Skeppsholmen och Gamla stan samtidigt som fler museum passeras som Spritmuseet och Vasamuseet.

Åter vid cykeln konstaterar jag att solen gjort avtryck på huden jag är glad att jag under hela promenaden haft min mysse från Katthult på mig.