På baksidan av huset där jag växte upp blommade vitsipporna i stora hav i alkärret under våren, eftersom detta var i Göingebygden kallades det alekärret.

Varje år ger jag mig ut för att ersätta barndomens vitsippshav i år tog jag cykeln via Strandvägen till Djurgården en halvsolig söndag i mitten av maj.

Cykeln fick stanna vid Nordiska museet, de stora rabatterna mittemot museet stod ännu tomma, med vattnet till vänster passerar jag ett par restauranger. Alldeles därefter är det vitt av vitsippor i backarna. Jag tar vägen upp till höger och in på Rosendal. Kön till caféet är för lång för att jag skall vilja ställa mig i den. Några enstaka äppelträd blommar men det mesta är i knopp.

Några steg längre fram ligger det lilla slottet Rosendal med den stora porfyrvasen på baksidan, vid foten av denna blommar påskliljor liksom på andra ytor ikring. Härifrån syns den ganska nya bron över kanalen. Jag går ner till vattnet och fortsätter framåt men först fastnar jag för ett vitt blommande hav denna gång pingstliljor och inte vitsippor. Väl nere vid vattnet tilltar vitsipporna i vita mattor och en frodig grönska på båda sidor om gångvägen. Träden har ännu inte riktigt spruckit ut. På andra sidan kanalen passeras Stockholms Roddförening innan det strax går att se till Fjäderholmarna över det spegelblanka vattnet. Jag rundar udden och ser över till Nacka på andra sidan.

Vid Blockhusudden ligger ett café trivsamt vid vattnet med sittplatser både inne och ute. Kamerans batteri behöver laddas och det ordnar jag medan jag fikar. Förundras över hur väldigt stora svanar är. En av dem står på en klippa som stundom är helt under vattnet. Svanen viker ihop sig på toppen av klippan och åker rutschbana ner i vattnet och guppar iväg.

Innan jag når Waldemarsudde ser jag inga fler vitsippor. Vid slottet blommar tulpaner, påskliljor och hyacinter och mycket annat i klara kraftfulla färger. På väg till Ektorpet en bit från slottet blommar mängder av vitsippor. Utecaféet vid Ektorpet bjuder på lugn och harmoni och en vacker utsikt in mot Stockholm och över båtar i hamnen.

Snart passerar jag Skansen och Gröna Lund även här finns vitsippor i vägkanten.

Cykeln återser jag vid Nordiska museet och det är dags att cykla hemåt. Inte riktigt samma sak som den enorma vitsippsmattan från min barndom men jag är ändå nöjd med årets vitsippsutflykt till Djurgården.