Presentvånda

Presenter att få och att ge i bästa fall till glädje för både givare och mottagare. Det låter så enkelt men är det så och finns det inte även andra intressenter? Någon som känner sig förbisedd eller rentav förorättad som fick en sämre present än någon annan eller ingen alls. Hur tas testamentet emot?

Jag lyssnade på en intervju med författaren Ia Genberg som pratade om makten i att ge. Vem har möjlighet att ge? Det ger ett övertag. Vem ger bäst presenter som passar mottagaren. Går det att återgälda?

Intervjun fick mig att fundera vidare på presenter.

Vilken situation hamnar mottagaren i och finns det andra som tappar givarkraften för det finns alltid de med bättre presenter? Blir det en tävling vem som känner mottagaren bäst genom att lyckas pricka det personen blir gladast för.

Då jag var liten önskade barn sig olika saker vid vissa tidpunkter uppfylldes en del och annat inte somligt ficks mer för nytta nu eller i framtiden än för glädje för stunden. Givaren möjligen mer till freds än mottagaren.

Idag finns barn i min närhet utan direkt några önskelistor. De hoppar över det steget och blir mogna vuxna som redan har allt utan att passera de andra stegen. Bortskämda som redan har allt så de inte behöver önska sig något? Nej, jag skulle inte kalla dem för bortskämda. Dagens överflöd är relativt nytt och något denna generation i stort sett är den första att behöva hantera. Där givandets vilja blir så stort att mottagaren måste sätta stopp. Där givaren inte når givarens glädje då tacksamheten uteblir.

Vad är då givarens glädje? Ett visst mått av makt finns det i detta att ge något av förväntan på tack och lycka förväntas av den som mottar kanske något som inte efterfrågas. Visst finns det en viss förväntan på en positiv reaktion då vi ger även då det gäller sådant vi själva inte längre vill ha.

Vi blir lärda att tacka fint även för sådant vi inte vill ha trots att en mottagare kan sitta med ett mindre berg av gåvor att hantera som varken är till gagn eller nytta för personen.

Gåvor kan vara annat än saker och upplevelser ren omtanke kan räcka långt. Personligen blir jag glad då någon minns att jag föredrar mineralvatten utan tillsatt smak. Det är en omtanke någon har intresserat sig för mina preferenser och dessutom lagt det på minnet.

Jag överhörde ett telefonsamtal där personen med viss frustration i rösten sa att men jag är ju inte här. Jag log för mig själv. Personen var här men inte där. Personens mentala närvaro var definitivt där men denna gång räckte inte det även om viljan fanns.

Presenter något av det svåraste att ge och att få. Ordets betydelse handlar om närvaro vara här i medvetandet. Just det en gåva i sig.

2 reaktioner till “Presentvånda”

  1. För egen del har jag gjort det enkelt för mig, avböjer sedan länge såväl födelsedagspresenter som julklappar, så slipper folk fundera över vad jag vill ha och om dom träffar rätt. Har dessvärre sett hur många vuxna hanterar detta med presenter på ett synnerligen barnsligt sätt, jämför det dom fick av en person med det dom gav till personen. Man kan fira sin födelsedag utan presenter och inte blir den tråkigare för det.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s