I början av mars går inga båtar direkt från Stockholms innerstad och ut till Sandhamn men buss till Stavsnäs och där färja.

Hotellet meddelar att det varit fullt under natten så jag får vänta en stund på rummet men jag är trots allt före incheckningstid.

Några av strandbodarna är öppna men inte alla. Bageriet och Dykarbaren är stängda men både på Värdshuset och Seglarhotellet finns goda möjligheter att äta.

Solen skiner och har börjat värma här ute finns ingen is på vattnet längre. I spa-avdelningen är det gott om plats och behagligt lugnt. Likaså finns det gott om plats i restaurangen men det är långt ifrån helt stilla under kvällen.

Mörkret är mörkt inte så upplyst och sömnen kommer tidigt.

I soluppgången springer en räv längs kajen den har samma färgpalett som himlen. Räven försvinner bort för mig blir det en promenad i närheten av vattnet och på någon minut når jag Dansberget med sitt stora ankare liggandes på marken. Utsikten över kobbar och skär är milsvid i gryningsljuset.

Tillbaks för frukost är matsalen lugn några andra gäster men inte många. Fullständigt fritt för mina tankar och vy över ett solblänkt vatten.

Genom tallskogen går jag till stranden Trouville. Vattnets små krusningar kluckar mot stranden. I vinterskorna går jag genom sanden som fungerar som skoborste. Några snöfläckar finns kvar men i solen på en klippa värms ansiktet.

På väg åter tar jag den breda skogsvägen som går genom hela ön, passerar kyrkan, klockstapeln och fyren. En liten bit bort ligger begravningsplatsen. Tillsammans med en ekorre går jag genom grinden för mig är det kallt om fötterna i snön men varmt om huvudet i solen. Tittar på gravstenarna en del från senaste decennierna men även från sekler bort med titlar som hör skärgården till som sjökapten och tullmästare. Några namn som vittnar om annat land för länge sedan, kanske någon som förlist. Ekorren tröttnar och pilar iväg jag följer dess exempel. Tar mig ner till bryggan vid Fläskberget blickar över vattnet. Det har blivit lunchtid endast ett par minuter så är jag framme vid Värdshuset. Pentaboden ligger nedanför Värdshuset i badande sol. Längs utsidan på husets solsida sitter gäster, hönspinnar tänker jag. Även jag sätter mig i detta perfekta läge.

Terrassen på Seglarhotellet håller på att iordningställas för säsongen. Några ungdomar möter jag på ön och tror att de är säsongsarbetare som just nu är lediga.

Några timmar senare prickar jag in solnedgången vid Fläskberget den går snarare ner bakom kyrkan och träden än över vattnet som jag sett den göra senare på våren. Ikväll är solnedgången sparsmakad och väl sammanhållen i ljust rosa. Luften är rå och kall innan det är mörkt är jag åter på hotellet.

Sandhamn i lågsäsong är lugnt och fridfullt även att det arbetas och byggs för att färdigställa inför högsäsong. Ingen trängsel någonstans tystnad är lätt att finna utbudet betydligt mindre men fullt tillräckligt för den som önskar varva ner uppleva tystnad och dygnets rytm inte så påverkat av belysning.

Vilken tid det än vara må är Sandhamn en ö att åka till.