
Hej, det var länge sedan sa personen bakom mig där jag stod utanför träningssalen och tittade på anslagstavlan.
Jag vände mig om och hälsade höll med om att det var länge sedan. Mitt huvud arbetade för högtryck. Vem är den här personen? Jag ville verkligen komma på hur vi är bekanta.
Det sista tillfället på kursen kunde jag inte delta vid sa hon och plötsligt kunde jag placera henne att vi gått en kurs tillsammans som avslutades för ett halvår sedan.
Dessvärre är det inte första gången detta händer mig att jag inte kan placera en person. Förklaringar som att träffa en person i ett sammanhang som inte är det vanliga räcker en bit. Det är skillnad på att träffa en tredimensionell person i helfigur eller en platt halvfigur på en skärm.
När blev jag en person som inte känner igen? Tidigt i livet känns vi igen som barn till någon eller släkt eller vän med någon eller några. Kontaktnäten växer på detta sätt och fungerar även på andra hållet att någon känns igen på grund av koppling till mig.
Länge trodde jag mig vara en person som känner igen men inte känns igen. Successivt blev tillfällena fler då jag inte känner igen. Får det bara plats ett visst antal personer i min hjärna? Kan jag inte plocka fram minnen av de som inte är lika frekvent förekommande i mitt liv eller ha gjort speciellt avtryck?
Varje gång tänker jag att jag måste skaffa en strategi för att hantera denna situation på ett snyggt sätt. Sedan tror jag förmodligen att det aldrig kommer att hända igen för nästa gång händer samma sak jag försöker hålla igång ett samtal för jag vill verkligen minnas vem personen är som jag delar någon erfarenhet med, men jag skäms för att erkänna att jag inte minns.
Kanske gör jag det bara onödigt svårt för mig själv? Min farfar hade rättframt ställt frågan, hocken ä du? På göingska betyder det vem är du. Han ställde ofta frågan med stor framgång.
Minns en resa med pendeltåget hem från ett möte för några år sedan. En kvinna kom fram och började tala med mig, det var uppenbart att hon kände mig, att vi mötts tidigare (OBS ingen relation). Jag ställde ledande frågor som ”när var det vi sågs sist?”, vilket inte gav mig några som helst ledtrådar, det var riktigt pinsamt, men efter 15 minuter kan man ju inte ställa frågan ”vem är du?”. Så du är inte ensam…
GillaGillad av 2 personer
Kom du på vem hon var?
GillaGillad av 2 personer
Nej, tyvärr gjorde jag aldrig det, lite pinsamt måste jag medge.
GillaGillad av 1 person
Det skulle nog ploppa upp i huvudet på mig återkommande och vilja veta vem det var.
GillaGillad av 1 person
Jo, det är nog därför jag minns mötet, det ploppar upp då och då. Jag skulle verkligen vilja veta vem hon var, men tyvärr.
GillaGillad av 1 person
Välkommen i ”klubben”! Jag tror inte folk blir förnärmade om man medger att man inte minns. Snarare kanske dom uppskattar att man vill försöka brukar jag trösta mig med. 🙂
GillaGillad av 2 personer
Jag har också råkat ut för detta många gånger.
Man får försöka inleda samtalet på ämnen som man tror har gemensamt och ofta kommer lösningen då.
Skön söndag!
GillaGillad av 2 personer