Hej, det var länge sedan sa personen bakom mig där jag stod utanför träningssalen och tittade på anslagstavlan.

Jag vände mig om och hälsade höll med om att det var länge sedan. Mitt huvud arbetade för högtryck. Vem är den här personen? Jag ville verkligen komma på hur vi är bekanta.

Det sista tillfället på kursen kunde jag inte delta vid sa hon och plötsligt kunde jag placera henne att vi gått en kurs tillsammans som avslutades för ett halvår sedan.

Dessvärre är det inte första gången detta händer mig att jag inte kan placera en person. Förklaringar som att träffa en person i ett sammanhang som inte är det vanliga räcker en bit. Det är skillnad på att träffa en tredimensionell person i helfigur eller en platt halvfigur på en skärm.

När blev jag en person som inte känner igen? Tidigt i livet känns vi igen som barn till någon eller släkt eller vän med någon eller några. Kontaktnäten växer på detta sätt och fungerar även på andra hållet att någon känns igen på grund av koppling till mig.

Länge trodde jag mig vara en person som känner igen men inte känns igen. Successivt blev tillfällena fler då jag inte känner igen. Får det bara plats ett visst antal personer i min hjärna? Kan jag inte plocka fram minnen av de som inte är lika frekvent förekommande i mitt liv eller ha gjort speciellt avtryck?

Varje gång tänker jag att jag måste skaffa en strategi för att hantera denna situation på ett snyggt sätt. Sedan tror jag förmodligen att det aldrig kommer att hända igen för nästa gång händer samma sak jag försöker hålla igång ett samtal för jag vill verkligen minnas vem personen är som jag delar någon erfarenhet med, men jag skäms för att erkänna att jag inte minns.

Kanske gör jag det bara onödigt svårt för mig själv? Min farfar hade rättframt ställt frågan, hocken ä du? På göingska betyder det vem är du. Han ställde ofta frågan med stor framgång.