Helg på Sandhamn

Likt en vagga tar båten mig från det hektiska livet i stadens centrum via vattnets stilla vågor till en annan samtida verklighet.

Ön ligger lugn och stilla samtidigt som den sjuder av liv, imorgon väntas de flesta besökare anlända, innan dess finns mycket att göra.

Solen skiner men kvällen känns kylig och bereder mig många timmars sömn.

Utsikten över vattnet och hamnen från Seglarhotellets restaurang vid frukosten är glittrande. Jag funderar över den på flera ställen uppmärksammade förundran och dess effekter där jag sitter och beundrar vyn. Jag känner välbefinnande och en viss förundran.

Dagens promenad börjar med bageriet som första anhalt där det blir en kanelbulle att ta med, den är rykande varm med rikligt med kanel.

Allting ger ett intryck av timmarna innan det börjar. Restauranger, café och affärer är tomma en del ännu stängda.

På café Ankaret hänger tavlor på väggarna gjorda av ägarinnan själv på sjökort. Vilken kreativitet och entreprenörsanda.

Nu blir stegen längre liksom sträckan till nästa stopp som är Trouville, på stranden är det nästan tomt. Till ljudet av vågornas skvalpande sätter jag mig bland klipporna och vänder ansiktet mot den värmande solen, tittar på stenarna vid strandkanten, kobbarna längre ut och där bakom, där är tavlan slut.

Lugn och harmoni infinner sig. Är det förundran och vad är skillnaden på förundran och hänförelse eller är det bara synonymer? Tanken vandrar, vad är sambandet till begeistring och passion från förundran och hänförelse?

Eftermiddagen är molnfri, det är vår, kanske snart sommar. På vägen tillbaka passeras missionshus, kapell och begravningsplats liksom flera sidostigar in bland tallskogen. Framme vid Fläskberget går jag ut på bryggan och sätter mig en stund utan att känna på vattnet, bestämmer mig för att återvända till solnedgången.

Nuförtiden går mycket att ändra efter när vi vill att det skall ske. Tid för tv-program behöver inte passas för när de sänds på tv, det finns så många andra sätt att ta del av dem när vi vill.

Solnedgången är fastförankrad i tiden, ikväll 21.08 på Sandhamn. Det skymmer en stund innan och ljus dröjer sig kvar efter. Detta himlaspel upphör aldrig att hänföra mig. Samma sak sker varje kväll unikt var gång.

Efter en dag ute i naturen återvänder jag med lätta steg till hotellet.

Tankarna jag hade med mig till båten igår har slutat gå i cirklar och bytts mot andra tankar och det mesta känns enklare.

Sandhamns bageri
Trouville
Trouville

3 reaktioner till “Helg på Sandhamn”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s