Så har jag aldrig tänkt och högst sällan gjort, att göra det roliga först. Inte heller har jag funderat över detta faktum, förrän ganska nyligt.

I mitt liv har jag gjort det tråkiga det utmattande eller utmanade först, för att kunna göra det lätta och roliga sedan. En belöning eller kanske en paus efteråt att förtjäna detta.

En vän berättade att hon upplevde det problematiskt att hon gärna sköt upp saker med deadline och att tuffare uppgifter samlades på hög. Istället prioriterade hon att ta vara på vädret och umgås med vänner. Saker som gav henne energi. Ibland får hon lite bråttom, kanske för bråttom, men på det hela taget ett positivt vardagsliv.

Jag förklarade att jag inte alls känner igen mig. Vi tittade förvånat på varandra och jag förklarade hur jag tänker och fungerar. Hon konstaterade då att det är mycket bättre att vara som du. Det är jag inte alls säker på. Medan hon tagit paus, gjort roliga och positiva saker, fyllt på med energi för att sedan med ny kraft ta sig an arbetsuppgifter så har jag strävat på för att göra det tunga först vilket inte sällan resulterar i att jag när jag är klar inte orkar göra det roliga och positiva.

För ett antal år sedan började jag ett nytt jobb, det fanns massor att arbeta ikapp. Det kändes nästintill ogreppbart i stort och smått. En annan vän även hon olik mig sa att gör de korta snabba uppgifterna först. Det var inte riktigt så mina tankar gick men jag anammade detta sätt. Det gjorde flödet bättre. Det var en fin känsla att snabbt kunna beta av många småsaker från listan för att sedan kunna koncentrera sig på de större utan så många distraktioner. Dessutom jobbade hjärnan med de större uppgifterna medan de mindre arbetades med.

Ännu har jag en bit kvar men det är inte orimligt att göra det roliga först. Ibland gör det hela livet både enklare, roligare och framförallt mer harmoniskt. Är det dags för en fikapaus?