Vänskapens trygghet

En vän sedan ett par decennier var på besök hos mig under ett dygn. Vi träffades som unga vuxna och umgicks mycket då under lång tid och la en solid grund för vår vänskap. Nu är kontakten inte lika frekvent men det är bara att ta vid där vi senast slutade. Familj, jobb, bostad och något om uppväxten är så självklart liksom preferenser kring mat, böcker och filmer. Den ena gången är det den ena som behöver bli lyssnad på, få tips och råd. En annan gång är förhållandet det motsatta. Empatin och lojaliteten finns där.

Några barndomsvänner har jag ännu kvar, vi har känt varandra sedan förskolan. De är inte lika många men ack så viktiga. De som varit med från början, när vi växte upp, vi var hemma hos varandra, kände varandras föräldrar och syskon. Ofta känner vi till varandras tidiga rädslor, vad vi gillade och ogillade, var intresserade av. De vet ofta på djupet vem jag är, det är svårt att förställa sig. Det finns trygghet och värme i denna långa historia, men också en risk att fastna i hur det var som barn och inte komma vidare från vad som då gällde. Vänskap som överlever tar sig in i nästa tidsålder och vi kan gemensamt dra linjer mellan dåtid, nutid och framtid.

Senare tillkomna vänner, det känns som det blir svårare att komma till vänskap och inte stanna på stadiet bekant eller kompis. Kanske för det finns vänner sedan tidigare och familj, arbete, bostad och en del annat tar sin tid.

Nya vänner är spännande, som oskrivna blad eller olästa böcker. Ett avstamp från här och nu utan att behöva förhålla sig till en historia. Åsikter kan förändras genom livet, det behöver inte förklaras på samma sätt för en ny vän som för en som varit med länge. För att nå en varaktig vänskap och dess lojalitet och empati tror jag samtalet är centralt och även dela något om varandras uppväxt, bakgrund och familj.

Vänner som funnits med från barndom, ungdom och vuxen ålder har något olika villkor men tillför trygghet till livet på samma och olika sätt. Gemensamt oavsett vänskapsålder är empati och lojalitet för varandra som är beständig.  

Publicerad av Sissella

Verksam som chef inom idéburen sektor. Har några förtroendeuppdrag bland annat som ordförande för Föreningsarkiven i Stockholms län. Twittrar som Trädgårdsbetraktaren,@tradgardbetrakt.

13 reaktioner till “Vänskapens trygghet

      1. För mig var det nog så iallafall. Flickvän -> fru -> familj var viktigare än mina barn- och ungdoms kompisar just då. Om man sedan vill ta upp det igen blir det kanske på ett annat sätt mer ytligt, och man märker att man ofta utvecklats åt olika håll under de åren.

        Gillad av 2 personer

      2. Jag arbetade i min ungdom med barn, det var fyrtio år sedan, då noterade jag ganska snabbt att för flickorna var det viktigaste vem dom lekte med, medans för killarna var det viktigast vad dom lekte, med vem dom lekte var ganska ointressant. Jag tror att detta följer med upp i vuxen ålder.

        Gillad av 2 personer

  1. Det är märkligt det där med vänskap. Jag har fått några nya vänner som i och för sig inte bor här i närheten, men det är märkligt så vi klickar så fort vi ses. Vi har alltid trevligt även om det är flera månader eller år mellan gångerna vi möts.
    Ha en fin fortsättning på veckan!
    Kram, Ingrid

    Gillad av 2 personer

  2. Jag känner igen mig i dina ord. Mina barndomsvänner är oersättliga ör man har så mycket gemensamt som man upplevt tillsammans. Sedan alla vänner som man fått under livets gång är detsamma. Jag älskar att lära känna nya men är så rädd om att bevara även det jag har!

    Gilla

  3. För mig är gammal vänskap mer och mer betydelsefullt, ju äldre man blir. Just att inte alltid behövs förklara sig, utan de vet bakgrunden till varför man känner sig si eller så.
    Jag har inga syskon, så mina kusiner betyder också så mycket för mig.
    Ha det bra!

    Gillad av 1 person

  4. Vilken fin text. Jag instämmer med allt det du skriver. Mina tre närmaste vänner har hängt med från lekis respektive lågstadiet och de är guld värda. En av dem träffar jag ofta, en pratar jag med varje dag, en träffar jag ett par gånger per år – men oavsett tar man alltid vid där man slutade sist och det är en väldig trygghet.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: