Från brev till digitalt möte

Brevvänner var en viktig ingrediens under min uppväxt. Oftast fick jag dem genom att svara på eftersökningar på brevvänner i Bamse och Starlet, men även från simtävlingar och simläger. Breven tog tid att skriva och möda lades ner, något skulle förmedlas. Händelseförlopp i vardagen på olika platser, relationer av olika slag beskrevs och diskuterades.

Både att skriva och få breven var givande, att sätta ord på sin vardag för sig själv och kunna bolla med någon annan någon annanstans. Liksom ta del av någon annans liv och vardag var utvecklande på flera olika sätt.

En kommunikation som skedde på distans.

Det är nu länge sedan jag kan säga att jag brevväxlade med någon. Istället kom epost och sms. Det är inte en ersättning för brev, snarare kanske för telefonsamtal. Brevväxlingen försvann trots allt även epost och sms sker på distans. Det digitala blev populärt liksom att utveckla telefonsamtalet och kunna se varandra på bild under samtalet.

Vissa möten ersattes med möten digitalt, bra för miljön och sparar tid. I de tider vi nu befinner oss är de digitala mötena helt nödvändiga.

Ändå är det inte samma sak. Något går förlorat och annat kommer till. Bokstavligt talat blir det digitala mötet platt. Vi ser varandra fast ändå inte. Hela kroppsspråket syns inte eller interaktionen mellan människor som finns i ett fysiskt möte. Dessutom har jag själv en egen liten ruta där det ofta sitter en något trött och sliten person som tydligen är jag, i fysiska möten ser jag aldrig mig själv. I tider då vi arbetar hemifrån bjuds jag in i andras hem och de i mitt. Personer som kanske aldrig skulle besöka varandras hem på annat sätt. Vad som är personligt och privat blir en aktuell fråga.

Jag går upp på vinden, tittar på mina bevarade gamla brev. Undrar ändå om inte den distanskommunikationen på platta papper gav ett större djup i kommunikationen än dagens platta digitala möten med bild i realtid? 

10 reaktioner till “Från brev till digitalt möte”

  1. Alla sätt är bra utom de dåliga! När jag jobbade som lärare för nyanlända som skulle lära dig svenska blev jag varse hur viktig deras mobil var. Det var livlinan till det gamla livet. De kunde lätt berätta för mig om sin familj osv Gamla brev har jag slängt trots att jag alltid har skrivit brev och haft många brevvänner.

    Gillad av 1 person

  2. Jag hade flera brevvänner när jag var yngre, och några av dom skrev man till i flera år, såå roligt 🙂 Jag kan verkligen sakna det, får ju inga brev i brevlådan längre, men ibland dimper det ner ett och annat vykort – och det är något som gör mig väldigt glad 😀

    Gilla

  3. Digital konversation kan ersätta handskrivna brev lika dåligt som digitala foton kan ersätta det man faktiskt ser framför sina ögon.
    Vi skriver tyvärr inga brev längre, annat än till frugans barnbarn som brukar få ett roligt och kärleksfullt med jämna mellanrum.
    Däremot försöker vi hålla i traditionen med vykort vid våra resor, samt julkort. Det är trots allt roligare att skicka och få än det man får/skickar med mobilens hjälp.

    Gillad av 1 person

  4. Oh, vad brevvänner betydde mycket. Jag fick mina genom Lyckoslanten och Kamratposten, tror jag. När man började läsa engelska fick man också brevvänner i engelskspråkiga länder .En ny värld som öppnades. Så spännande.
    Visst var det speciellt.
    Trevlig helg!

    Gillad av 1 person

  5. Jag tror att ett fysiskt möte ansikte mot ansikte är mycket rikare och kommunicerar mer innehåll än ett digitalt möte någonsin kan.
    Jag är säker på att posten med virusgalskapen, de fysiska mötena och sammanträden kommer att komma tillbaka med en hämnd. När allt kommer omkring, vem vill hålla sig inlåst från vänner och familjer?
    Jag kanske är lite mer optimistisk, men jag tror att vykort kommer att hitta tillbaka. Kanske med förbättringar. Men de kommer tillbaka.
    Bra artikel. Tack för att du delar.. 😊😊

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar