Mer pratare än skrivare sa kvinnan bredvid mig om sig själv. Vilket är jag blev min tanke och fastnade där.

Jag tog en klisterlapp och skrev pratare, sedan en till och skrev skrivare. Dagarna gick lapparna hängde i hallen som en ständig påminnelse. Lapparna blev fler. På nästa stod läsare, efter det kom lyssnare och tänkare.

De hängde där och tittade på mig, ville något. Få ett sammanhang. Efter ett tag fick varje lapp underord med betydelse för mig. Vad innebär det att skriva, prata, läsa och lyssna. Är det aktiva eller passiva aktiviteter, inte alltid självklart och kan vara både och. Pilar dök upp mellan orden som sammanband dem med varandra.

Vilken roll spelar det vad vi lär oss först och sist när vi är små? Tänka och lyssna gör vi innan vi pratar, läser och skriver.

Individer utvecklar de olika färdigheterna med varierande intensitet. Jag började se det som en cirkel där allt hänger samman.

Skriva och prata med låg närvaro av att tänka och lyssna riskerar att missa viktiga perspektiv. Även läsning kan spela en viktig roll. Om detta saknas kan fel beslut komma att fattas eller felaktiga slutsatser att dras.

Observera världen genom att tänka, läsa och lyssna, men inte interagera genom att tala eller skriva skapar en begränsad värld. Vilken maktlöshet och frustration det måste innebära att inte kunna kommunicera genom tal eller skrift på något sätt men kunna ta in information.

Lapparna som suttit på väggen hade fått ord i olika färger med ett speciellt system av färger och pilar för att påvisa samband och innebörd för mig. Det gick ihop, blev sammanhållna.

Frågan skrivare eller pratare fick en lösning. Jag är inte det ena eller det andra utan båda liksom även lyssnare, läsare och tänkare. För stor vikt på något av dem till förmån för något annat kan skapa en obalans.